ÖDSLIG SKÄMTSAMHET

ÖDSLIG SKÄMTSAMHET (ord som ekar i tankarna när de försöker sammanfatta Tova Mozards foto- och videoutställning THE COMEDY STORE AND OTHER STORIES): Att inte hitta rätt bland orden, inte hitta in i det som svänger och slår till. Men ändå, att samtidigt hitta rätt bland orden, hitta in i det som svänger och slår till, att på ett annat plan (det sannare) bara låtsas sitt misslyckande (då poängen och det roliga är att famla efter poäng och rolighet utan att nå fram). Detta är således ett sammanhang där Misstaget och Frustrationen, båda två, får vara tematik och material; båda två får agera mångdubbla tecken i improviserad identitetsproduktion, lite snett utanför vår gemensamma sociala verklighet, i en konstvideo, en intervjusituation – rätt monologisk. En röst betyder en person: vilken jobbig överenskommelse det där är! Jag kliver in i fotograferade tomheter för att smita ifrån personen i fråga, trots att han i ensam dialog inte är påstridig, inte angripande. Eftersom han gör mig ledsen. Jag kliver ogenomtänkt in i fotograferade tomheter och har snart huvudet fullt av vitsar som ingen skrattade åt, skämtsamma hintar som inte uppfattades och en sorts samtida filmisk yrsel inför decennier av förlust – spöklikt lugn, brukar det kallas, och bilderna bygger upp en plats för just spöken snarare än skratt, inuti den som iakttar. Vilket häpnadsväckande nog kan upplevas som vilsamt (utöver oron i ytterkanterna, som långsamt kommer att omformulera upplevelsen). Men komikern förföljer mig, det trodde jag inte. Hans outtalade teser om verkligheten, humorns väsen, komikerns kall och det roligas vedermödor viskar på separata, samtidiga spår som en sorts multivoiceover, och mina reflektioner blir lika rädda som glada över sällskapet: han är trots allt en rörande och rolig figur, och som sådan har han tillåtelse att ifrågasätta trygghet och kausalitet i mina tankar, lindrande med ett visst mått av ÖDSLIG SKÄMTSAMHET, en specifik uppsättning strategier: Att låta Misstaget förvandlas till Versionen eller Variationen, och därmed göra ett stort trassel av alternativ acceptabelt. Och att låta Frustrationen förvandla de aldrig uttalade, aldrig funna, aldrig beskrattade vitsarna till en plats för döda komikeransikten, döda komikerideal och döda normerande föreställningar inuti en levande, alltmer förundrad betraktare, sysselsatt med att avkoda humor, avkoda hemsökelse, avkoda sig själv.