ATTRAXX
visade sig vara en cruisinglabyrint i två våningar, inte långt från
metrohållplats Kerameikos (i Aten). Den stilige skäggbögen i kassan talade
snabbt och entusiastiskt, och under den glättiga ytan avståndstagande,
kritiskt. Jag minns inte exakt vad inträdet låg på, men kanske tio euro. I
första båset satt en lång och kraftigt byggd hustlerkille och onanerade hastigt
och till synes njutningsfullt, men hans egentliga intresse gällde förstås
omvärld och inkomstmöjligheter, inte det halvslaka könet. Snart avbröt han
onanin för att prata med mig, och han presenterade sig som legitimerad
PHYSIOTHERAPIST, men jag avstyrde förhandlingarna, försökte vara tydlig och
oåterkallelig, jag kände mig som en skurk. Väl uppe på andra våningen hittade
jag en serie bås med skjutluckeförsedda gloryholes, och jag bestämde mig för
att bebo ett av dessa bås en stund. Jag satte mig i mörkret och lät hjärtat
lugna ner sig, jag satt och kramade min kropp som inte varit tilltalande på
många år, jag ville på något sätt skada den och få den älskad, men hade alltså
istället uppsökt ATTRAXX. När jag stående på knä sköt upp luckan (höger) fick
jag syn på en fin ung man, eller valda, avklädda delar av honom (överkroppen,
oerhört vacker, och oerhört vackra händer), han tyckte uppenbarligen om att
öppningen kommit till, att min närvaro via denna öppning var odiskutabel och
distanserad, men inget eftersträvansvärt skedde, trots försiktig
fingerstrykning längs det kommunikativa, rektangulära hålets kanter, trots att
en gylf drogs ner helt nära mina läppar. Den prostituerade, högreste från
första våningen, denne märklige PHYSIOTHERAPIST-figur, kom nämligen in i mitt
bås, oombedd, och försökte sig på en smula handgripligt tjat, men jag avstyrde
även detta och blev av denna fysiska, snudd på våldsamma utveckling både upprymd
och beklämd, jag haspade båsdörren och sköt till gloryholeluckan, jag behövde
andas och vara avskild. Undertecknad satt alltså där avskild och andades,
förvirrad, i porrfilmsflimrande mörker, under kanske tio minuter, och det
hjälpte, och jag tänkte att ATTRAXX skilde sig från de liknande
cruisinglabyrinter jag besökt i till exempel Berlin på flera sätt: sexsäljandet
hade tidigare varit osynligt för mig, förutom vid de tillfällen jag själv varit
säljare, men här var det eventuellt självklart att jag som (medelålders)
utlänning betalade för sex, här var det eventuellt självklart att den
ekonomiska makten var min och de kroppsliga tillgångarna andras. Men
styrmönstret skulle visa sig vara mer komplicerat och innehålla fler faktorer
eller agenter: ett snudd på heterosexuellt par, en fetlagd, högljudd man med
överdrivet dekorerad, lydig väninna, ansåg sig plötsligt, när jag vågat lämna
mitt trygga bo, äga mig, och det helt utan ekonomisk transaktion eller annan
form av uppgörelse, inte ens en förfrågan, bara order: hon skall suga din kuk,
du skall suga min. Och hennes ögon var onda och hårda, ville mig illa, hans
ögon kände jag alltför väl igen. Jag avböjde skräckslaget och lämnade i
snubblande skrämseliver ATTRAXX för att aldrig återvända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar