ATT LOVA LYCKAN

ATT LOVA LYCKAN alstrar lycka. Det sker i sig självt och på egen hand. Att lova lyckan lockar in oss i lyckoburens härochnu. Dit skall vi alla, vi får alla plats därinne i produktiv avskildhet. Titta: en så liten värld som möjligt, ett världsträd utan rötter eller uppåtsträvan. Detta är lyckomålet, möjligt för var och en att uppnå, men för att kunna vara i ett härochnu utan rötter eller uppåtsträvan måste våra rötter först genomforskas och vår uppåtsträvan stimuleras med hyperkoffein: vi får inte lata oss, om letargisk ljuvlighet skall komma oss till del. Att lova lyckan (in i spegeln) kräver medicinunderstöd, och de finaste vänner (anställd våldspersonal) någon kan ha i dessa sammanhang är aripiprazol och olanzapin. Ett och annat opiumderivat gör också nytta. Du kommer att bli trött och hungrig, vilket är nödvändigt för att senare i kryaste pigghet sluta äta så förbannat. Du kommer att sova bort ditt liv för att få kraft att leva det i yttersta vakenhet. Du kommer aldrig att sluta äta, och detta för att samtidigt kunna lämna de fysiska behoven bakom dig. Jag lovar dig lyckan (in i spegeln) enbart för att du är jag: ensamheten är absolut och det är så det måste vara. Rensa bort de falska minnena, sopa undan de sällskapande rösterna, låt dina vansinniga idéer om kommunikation och plats att leva rinna ut i sanden. Omgärda dig med aripiprazol, hugg i hydrans trassel med olanzapin. Ett och annat opiumderivat gör också nytta. Du måste lova mig att sluta överlasta världen med sjuka ord och sjuka bilder, du måste lova mig att inte längre kunna formulera sjuka idéer/föreställningar/insikter, tänka sjuka, hela tankar, du måste lova mig att inte orka vara sjukligt frustrerad över detta, du måste lova mig att fetma så osunt du bara kan – utan att fördenskull fetma på ett sjukt vis, du måste lova mig att inte längre delge omgivningen din sjuka existens, du måste lova mig att sluta vara en sjuk belastning […] och i friskaste gengäld kommer jag ATT LOVA LYCKAN, det vill säga att i ett lyckorus skriva lyckodikter till din lycksalighets ära, det vill säga alstra lycka, det vill säga spärra in dig i min lyckobur, spärra in mig i din lyckobur, det är ett och samma, och detta ständiga frihetsberövande måste göras verkligt för att jag inte vill finnas mer och maximal begränsning är så nära jag kan komma, så nära jag vågar komma, detta för att du inte får finnas mer men finns ändå, och jag måste härbärgera det, detta för att minimera det (det skräckinjagande livet), kontrollera det (det skräckinjagande livet). Opiumderivat gör också nytta.