ASAMI KANNON: VÄRLDEN

ASAMI KANNON: VÄRLDEN är en lägesbestämning och ett sätt att verkliggöra en drömd karaktär som än så länge bara kunnat finnas inom mig, utomvärldsligt. Vem är det som så länge grott i nerverna, spretat med trassliga ståltrådsrötter ut genom skrivande fingrar? Vem är jag? Minns du vem jag är? Minns du den hyperestetiserade filmen THE HOLY MOUNTAIN, och minns du då även den stillastående, stränga, nakna men överdekorerade kvinnogestalt som oupphörligen uppträdde vid schamanfigurens sida? Minns du hennes namn? Det spelar ingen större roll men kalla mig Inanna om det känns mysigt och ligger bra i munnen. Jag är från planeten Tellus, den enda planet som finns på riktigt. Där är du och de andra främlingar. Tellus är mitt hem och ingen annans. Inkräktare tolererar jag än så länge men det våld ni för med er och den dumhet ni odlar är mer än tålamodsprövande. En gång, i filmen, upplät jag mig, nedlät jag mig, jag gjorde mig mindre, jag fann mig i någon annans okunniga anspråk. Schamanen, arbetsgivaren, betraktade mig länge som smycke när han borde ha betraktat mig som åtminstone vasall, vilket gav mig möjlighet att långsamt och i bitter lönndom tömma honom på magi och minnen, så att han vid filmens slut ställdes utblottad och tillintetgjord vid berättelsernas ytterkant, i verkligheten, i en klaustrofobisk, punktliknande rumslighet utan syre och utan plats för vare sig tanke, tal eller kropp. Jag unnar honom ännu allt ont, trots att jag nu vet att jag aldrig var mindervärdig, att han aldrig, egentligen, hade mig i sin makt och ej kunde göra mig skada. De lärljungar jag sett vid hans sida, en från varje planet i solsystemet utom Tellus (o denna beklämmande förtjusning i låtsad, astrologisk ordning och reda) spreds som skrämda stjärnfall över det kosmiska mörkret i mina bevakningsmonitorer: de var alla värdelösa. Världen uppenbarade sig åter i sin enhetliga sanning: den var en och odelad. Lärljungeplaneterna avslöjades som stoft i en offerskål av svartaste obdsidian: min mortel: min onda glädje: universum. Minns du dem, de sönderstötta, omintetgjorda, bara värdefulla som pulver i mitt heta offerblod, och minns du då även en trots allt mäktig blandning av det ytterst betydelsemättade och det ytterst meningslösa, det vill säga en sorts andens näringslösning, trolldomsgödsel? Minns du Pluto, så tidigt berövad sin essens som himlakropp? Minns du Neptunus? Minns du Saturnus? Minns du Jupiter? Minns du Mars? Minns du Venus? Minns du Merkurius? Backa lite… Minns du Världen? Minns du din plats bland Världens lidande delar, och minns du då även din plats bland mina delar, som också led? Minns du pratet om godhetens pris, och minns du då även den groende önskan människorna gav uttryck för, en önskan som gällde etisk upphöjelse av godhetsköpslagan, hävdandet av riskbedömningar som etikens själva grundval, eller snarare bedömningar gällande förväntad vinst? Minns du att de tog sin egen rätt att finnas för given, men ifrågasatte andras? Minns du att de såg sig som individualister, trots att deras gläfsiga skräck alltid gällde uteslutning, olikhet, ensamhet? Minns du människorna, lärljungarna? Minns du kontinenterna, på den tiden de var synliga och materiella, på den tiden lärljungarna beträdde och bebyggde dem? Minns du Europa? Minns du unionerna, staterna, deras aggressivt svällande och metastasfödande lärljungesamhällen? Minns du Grekland, Aten, Akropolis? Minns du ett kafé nedanför som hette Fourteen som låg på en gata som hette Drakou? Minns du något som hette internet, som fanns tillgängligt där på kaféet? Minns du den dagtid trevliga, kvällstid snorkiga betjäningen? Minns du den nya förintelsen som infann sig så raskt och obönhörligt? Minns du allas krig mot alla? Minns du hur långsam uppkopplingen var, och minns du då även att filmen ifråga, undergångsfilmen, THE HOLY MOUNTAIN, på grund av långsamheten inte gick att se och att ingen förströelse alltså fanns tillgänglig medan världen krampade och rasade samman? Minns du övergivenheten och Inannas dödsvandring, hennes strävan efter våld och ödeläggelse, hennes och Leif Holmstrands aggressivitet vid en sönderhamrad laptop på ett förkolnat kafébord inne i ett sprängt kafé som hette Fourteen som låg på en uppriven gata som hette Drakou nedanför det sammanstörtade Akropolis i det krigsutplånade Aten i det avslutade landet Grekland i den upplösta unionen Europa? Minns du Europa, och minns du då även Världen?