Äntligen. Spike. Och heja Drusilla! Mörkret i kontaktförsöken kan inte mäta sig med ensamhetens natt: du stinker av mänskliga bevekelsegrunder, rena dig med eld, rena dig med eld. Äh, du fattar inte. Vi hänger liksom ihop och det är bara så det är. Här finns ett sväljande anus förborgat. Men vad är det med Buffys favvoklubb The Bronze? Och vad har de i drinkarna på det där stället? Nån intressant tillsats måste ju till för att få partysugna, levnadsglada rajraj-ungdomar att så omotiverat totaldigga usel, tråkdepressiv, live-framkviden pannrynkarpop och dessutom DANSA till den? (Ja, jag vill hänga där.) Nu går det sönder mitt inne i skämtsamheten, alltså det värdefulla går sönder, men det gör inget bara man sparar alla bitar. Äggulan är hel. Paret umgås mitt inne i en gemensam blodsugarpsykos, det är så det skall vara och det handlar inte om rättvisa utan om de fördelar gemensam värdegrund kan erbjuda. Jag vill dansa men är tyvärr döende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar