DEN RARE BIBLIOTEKARIEN

Varför den rare bibliotekarien Giles inte sitter på en stol intill sängen och läser godnattsagor för mig är bortom obegripligt. Det vill säga INTE OK. Vi bor ovanpå Helvetesgapet allihop och detta är vår vardagliga vardag, inget att bli hysterisk över. Alltså trycker jag ner kalvfärs i en ugnsfast form och kladdar runt lite med ägg och dålig chilisås. Låt oss kalla det köttfärslimpa i vardande. Om trettiofem minuter skall skiten ut ur ugnen och jag får äntligen ångestlindring i form av för varmt köttprotein lindat eller kladdsvept (spermafamnat) i det där mina vänner kallar stelnad hönsmens, det är inte roligt, det går sönder bakom ögonen och inuti musklerna och benbitarna när jag försöker vara rolig på det här sättet, det är värt det, men det gäller i slutänden inte humor. Tiden går och nu vaknar jag efter en jobbig natt med andningssvårigheter. Teven erbjuder ringa lindring, men intrycken går inte att vara utan, ringa lindring är ändå lindring, enkel sådan, jag trivs. Allt är för jobbigt, gnäll, gnäll, det stämmer inte. Dessutom bad Xander Buffy om en post-jordbävnings-date nyss och det var så genant att alla tre filtarna nu dragits över mitt huvud. Mitt fula, feta, kvissliga klothuvud. Det är något underligt med profetiska vampyrbarn som dessutom skall vara onda: jag borde uppskatta fenomenet, men blir förvirrad och irriterad. Ungen i fråga (den smorde) leder Buffy som nyss av omtänksamhet slog Rupert Giles medvetslös till Mästaren, en uråldrig vampyr-daddy som helt säkert kommer att ha ihjäl krigarprinsessan, den vanliga bruden, och klänningen Buffy bär hade hennes morsa egentligen inte råd med, det fanns andra, mer akuta utgifter, egentligen. Gissa vilken av två dramaturgiska komponenter som oroar och engagerar just mig mest: Buffys förestående död eller hennes morsas havererande privatekonomi? En stor fågel ligger halvmosad vid trottoaren sju våningar längre ner. Grannarna har slutat knulla. DERAILING! Jepp. Men allvarligt, det är något fel på mig. Buffy SA ju till sin morsa att de inte hade råd med klänningen och ÄNDÅ köpte morsan den åt henne. Hur skall det gå?