De ungas terrorvälde. Hetsen. Obetänksamma, jävla livsglädje som
inte ens tonårsdepressioner kan desarmera (generally speaking). Buffys rektor:
Ena dagen är skolan helt ödslig, tom. Nästa dag är det ungar överallt. Som
svärmande gräshoppor som bara tänker på att äta och para sig. De förstör allt i
sin väg, i sin obevekliga, meningslösa strävan att existera. SLUT CITAT. Om du
vill dö och inte vara till för mycket besvär är det bara att sluta äta. Är du
tillräckligt deprimerad eller målmedveten bör detta inte vara alltför svårgenomförbart,
det är enkelt och hederligt, det gör omgivningen ytterligt liten skada. Så sa min
expsykiater till mig. Men egentligen talade hon om sig själv, förstås. Så mager
och klok i sin härjade bitterhet, rolig också. Jag hade gärna dött före henne
men jag tror inte det är möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar