DET OSAR BRÄNT I BULLERBYN DEL 8

Stämningen är hög vid det här laget, någonstans utanför skallen finns skratt och prat, någon har satt på en Bo Kaspers-skiva, (skämtar ni med mig), folk har väl anledning att känna igen sig antar jag, i fickljummen existensial-filosofisk muzak, lutar mig lite bakåt för att överblicka situationen, drar mig tillbaka, liksom fastnar med blicken, bakom villan och trädgården, i skogsbrynet brinner tallarna i solnedgången, som solstickor, som glödande pinnar i en vårbrasa, här vilar revolutionen ännu i ett romantiskt skimmer tänker jag, (synd bara att de som arbetar på riktigt inte har råd eller ork att lyda de bortskämda jävla revolutionsromantikerna), är inne på min 8:e öl nu, 9:e tror jag, och säger, kan nog få i mig lika många till, bara för att jävlas med överkroppen, låt oss se vad det slutar, ja, slutet kan nog bli en intressant historia, och säger, allt blir så tydligt här, dom älskar islam för revolutionens skull, självklart, våldsinslagen, repressionen, sånt får en vänstertrissa att bli gråtfärdig av sentimentalitet säger undertecknad, öppnar en pilsner med tändaren, med tänderna, skål min vän, det var länge sedan osv., en lek som kommer att gå åt helvete (jag vet), sladdar i diket snart, skit samma, jag erbjuder mig att hjälpa till med disken (påminner hon inte om "Åsa-Nisse" Linderborg på Aftonhoran? söt som fan, snygg-söt i sommarklänning, snygg-ful-söt, ful-ful-snygg, ful-ful-snygg-ful-söt) det blir hursomhelst lättare om lintottarna somnat, tallarna slocknat och hela jävla skitvärlden gått under i berusningsdöden, och menar, säger undertecknad, jag talar om the Big Rip som ett troligt slut på den här berättelsen, det här samhället, låt de mörka energierna utöva sina våldskrafter på oss, slit sönder våra tröga kroppar till partikulärt svävande fibrer av oändlig lätthet, slunga ut oss i den pågående natthimlen, svärtan och de oändliga rymderna...