DET OSAR BRÄNT I BULLERBYN/JAG HATAR MEDELKLASSEN DEL 3

999 lättköpta poäng i dessa tider, kan man tycka, och det gör jag, som undertecknad och representant för gatans parlament, fler parader och mindre förstånd till folket, och hon visade därmed sin och alla andras dolda dagordning här, mitt i villaidyllen och storstadsfyllan på lyckliga gatan i Bullerbyn, i det postpatriarkala sommarhelvetet, jag menar, man förstod ju vad den lilla kurtisanen innerst inne menade, eller uttryckte sin förtjusning över, att det vita, heterosexuella manssamhället håller på att kollapsa (tänk denna njutning), visst, som det inte redan hänt, här finns bara ju skitbögar och småflickor, och bara det faktum att inga eventuella risker med ett sådant illa dolt budskap föresvävat henne, att hon automatiskt räknar hem de närvarande männens (frågetecken) samförstånd är för undertecknad ett bevis på dagens veka manlighet, århundradets man är i sanning detroniserad, demoniserad, dekonstruerad, inte minst av sitt eget brinnande självförakt, kan fan inte kolla i spegeln längre utan att spotta på det jag ser, säger undertecknad eller vi eller jag eller någon annan eller vad som helst, vi förväntas bara hänga med i genuspedagogernas och batikhäxornas kulturrelativistiska dravel, i deras själlösa rutinhyllningar av muselmanerna, hedersvåldet, i vumen för det icke-binära könet och det förment osynliggjorda – tänk, bara definitionshysterin hos dessa respektlösa, krävande och mikroskopiskt små försummbara minoriteter som uppmanar till allt mediautrymme i hela jävla världen, inte en dag utan att man kontamineras av deras kliniskt sjuka narcissism, hej hej, jag är pedofilhomokannibal osv., kräver samhällets totala uppmärksamhet för att inte bli kinkig och hamna i trotsåldern, alla ska få plats under förutsättning att dom är så få och enstaka att det tar blicken från de stora massorna som lider, som befinner sig i verkligheten, alltså dom som påminner om orättvisorna, rikedomsklyftorna, levnadsdifferansen, är man fattig och vit, arbetslös hetro i den gyllene medelåldern så existerar man inte i det här landet, oavsett invånarantal och procentsatser (funderar på att byta kön bara för att boosta min karriär som etnisk utrensare), och sedan, den intill självutplåning servilt inkännande journalistkåren och hur vi förväntas delta i deras och politikernas hjärndöda jubelklang från läktarplats, hur alla öppet, masocistiskt njuter av underkastelsen i den överideologiska ödesbestämdheten som syftar till att kränka vårt folks heder och släktets sanna ära, själva – alltså befolkningen i detta hypnagoga drömtillstånd – själva, menar jag, befinner dom sig på behörigt avstånd till den verklighet som de älskar att beskriva, bevittna och analysera runt matbordet, för dom är den oantastliga mångkulturalismen (bara en sådan sak), en glad kioskägare runt hörnet, tjena mannen, hej hej, läget, fina fisken du vet, ser inte ens när djuren sliter varandra i stycken, när samhällets grundpelare vittrar sönder och resterna spolas ut i havet, vidriga as, primitivt slam, keff, dags att leta efter tillhyggen att slå sönder inbillningsvärldens skyddande väggar med, jag ser mig omkring, inte ett moln på himlen såklart, jävla munväder, dom älskar fan inte människor som behöver hjälp, dom älskar kvotering för deras egen vinnings skull, för att den utgör ett instrumentellt bevis på deras politiska toppenfina toppform och överlägsna välvilja (känslan är superduperviktig), lovar ut sittplatser till de som redan sitter ner, själv får jag stå upp som vanligt men är van som vanligt, alla ska ha fördelar utom jag, dom speglar sig i sina egna spegelbilder, ser liksom inte bortom spegelstadiet, själva har dom aldrig varit i förorterna där bilbränderna värmer upproriska själar, själva har de  aldrig skänkts förmånen att bevittna drogstriderna mellan stammar och provinser, det är undertecknads bestämda åsikt att hela PK-klägget styrs av ett undermedvetet och oförsonligt hat mot det bestående, bestående värderingar alltså, menar jag, simmar omkring i låga, simpla ideal som grundats i ett irrationellt självhat, viljan att förstöra världen, dom föraktar landet som dom själva bor i, som deras föräldrar och farföräldrar genom hårt arbete förvärvat och sedan förvaltat för deras räkning (svårt att ta emot presenter då va?), dom hatar fan själva luften dom andas, (ja, vem gör inte det?) jag vet, dags att inskärpa laglydnad, ta ölflaskan och köra den ända ner i halsen på min sämsta, bästa kompis, tänk att få åtnjuta en sådan liten trekvartsmänniskas uppspärrade blick, den komiska förvåningen och den kosmiska paniken konvergerat till besinningslös skräck, ett ord till om semesterplanerna i Karibiska Nederländerna och jag tänker metodiskt mata in mikrobryggeriet i det mörkt, röda inre på den äckliga lilla skitungen,