DET OSAR/JAG HATAR DEL 4

fan, det börjar bli jävligt svårt att andas här i Ljugoslavien, säger instängd undertecknad, kavheten och illamåendet rubbar mina tankebanor, koherensen är allvarligt hotad, samtidigt försöker jag hålla mig kvar i kåtdrömmen, jag flyr tillbaka till den äkta kärlekens fiktion, med dess pockande och pulserande bilder, vill bara slita av henne kläderna så sömmarna spricker till förmån för blottad kvinnohud, en skön liten slyna om ni frågar mig, rätt upp och ner, bara riva sönder all jävla vintage, ta henne mot grillen så rikebarnshullet smälter, själarna sammansmälter i fräsande smärta och jubelskrik, värsta heta kärleksdansen, tro mig, innan kvällen är slut kommer hon att vara min käraste ägodel… jag befinner mig nu i ett villaområde, en slumrande tillvaro, mitt i hedonismvänsterns gåsleverprotektorat där undertecknad sitter med en öl i handen och stirrar ända in till roten av det onda, orsaken till den ständiga huvudvärken menar jag, jag bevittnar det moraliska fördärvet, åsidosättandet av våra gemensamma lagar och vår kultur, den pågående demoraliseringen i vårt utbildningsväsende, försnillandet av våra arbetsplatser och bostäder, livsstilskonsumtionens vulgomaniska hysteri, kuksugandet i samtyckandeproduktionssektorn, dom vidriga flumskallarnas sammansvärjning forever, interpellationens innersta väsen, sjukdomen menar jag, samtidsföruttnelsefestivalen, bögeriet, nekroserna, dom jävla konspiratörerna, nedskärningarna i kolletivtransportdepartementet och ända in i sophämtningen, allt sker inför öppen ridå (själv har jag en plats på första bänkraden), självförhävelsen och den intellektuella retardationen hos dessa medelmåttor lämnar oss ingen ro, jag menar, inte ett ord som inte kalkylerats eller noga övervägts för att undvika att skava mot det för tillfället ledande kulturskiktets förhärskande opportunism, typ, här inne skall frid råda och det inre stärkas, genom att köpa kapitalvaror, köpa liv och leverne, köpa, köpa, köpa, köpa, dom flyr från världens nöd in i sina privata uppbyggelser till självisk oberördhet, vill bara kräkas över den jävla grillen, hela sällskapsresan, men om jag ska vara ärlig är jag bara kvar för att våldta frugan till en före detta ungdomskamrat, om jag får, om tillåtelse medgives som det heter, men hatet distraherar mig och ett tilltagande illamående ackompanjerar illviljans stigande tonstyrka, jag spettar på lite grytbitar av ett okänt djur indränkt i medelklassmarinad, lintotts-elixir – herregud vad jag vill flytta in i den jävla, oförstörda barndomen, sömnen, det städsegröna, sysslolösa, jag vill bli barn på nytt, vara orörd av världens alla ämnen, jag vill stanna tiden, som ett slags död att vila i, men det blir ingen sommar ifall inte någon sätter fart som undertecknad brukar säga, går på grillfest mitt i rödgråten, sensommarvärmen i en skjorta från Ullared, (vilket skämt), en 40-årsfest, en oskyldig lek som kantrar mot det okända – det var väl 10 år sedan vi sågs senast, om man bortser från gårdagens olyckliga slumpmöte på stan som åtföljdes av en tjugominutersfika på Starbucks (no shit?!), jo, jag lovar, en Bianco Ristretto – över fyrtio spänn, själv drack jag kaffe, vi pratade om allt och inget, som man gör, som man tydligen måste göra, och bögfittan sa, fan Peter, kom över i morgon (en klapp på axeln), det är fri bar, inget man tackar nej till, ha ha, nej fan, visst, såklart jag kommer, jag kommer ihåg, vi hängde mycket på mellanstadiet, under adolescensens magiska sagorike, i de ändlösa, ljusa dagarna utan solnedgångar, även en del på högstadiet, men där någon gång i åttan anlände klasskillnadens generiska kraft med ett kritiskt värde från de ödesbestämdas rike, vi var aldrig menade att hålla kontakten utanför murarna, nu har han äntligen skaffat sig fru och barn och hela konkarongen, har allt den medvetslösa mänskligheten någonsin önskat sig: en vacker, välvårdad hustru (önskar nu att jag vore lesbisk), kanske något för präktig för min smak, lite kontorsråtta ni vet, jag dras mer till det smutsiga som är det rena som är det smutsiga som är det rena, det verkliga, mer verkligt på något sätt, hon tillhörde väl dom där i skolan som aldrig sa ett pip, som inte fick några killar, hade inga snygga kläder, relativt sen sexdebut, var en plugghäst givetvis som aldrig fick sig ett nyp, som man kastade suddigum på, hopknycklat papper, våta pappershanddukar i korridorerna, goda förutsättningar trots lilla barnhatet, som först skaffade sig utbildning i stället för barn och kopplade upp sig på den rådande statsideologin, vet liksom hur man skaffar makt för att sedan sparka neråt, och sedan slår hårt mot den kultur som fick henne att känna sig som en loser, din äckliga jävla lös-kona, det ska bli ett sant nöje att trycka in den i det svarta hålet på dig, sedan måste du slicka den ren och fin… men det visade sig att jag inte var en handlingens man, ännu, jag håller käften som vanligt, som jag alltid gjort, kväver gråten ännu en dag, även jag har dåliga dagar visar det sig, sveper det sista ur ölen som under överinseende av den allvetande finsmakarkulturen tillverkas runt hörnet (för Falcon Export duger ju fan inte längre), bara några öl kvar nu, tänker jag, till den efterlängtade frånvaron inträder, där sinnena dras ur bruk och inga bilder längre speglas på näthinnan eller någon hand sträcks ut för att gripa...