Lite vatten i omelettsmeten. Salt och peppar. En rejäl klick
smör. Cirkelveva, koagulera, ryckskaka, färdig. Dagen överträffade sig själv på
de lyckliga förväntansdagarnas vis: det var längtans egen tillfredställelse som
infunnit sig och byggt sitt bo i tryggat bröst. Du kan även liksom vika in (i
små hackrörelser) ljuvlig valfri fyllning och dekorera med hackad persilja. Att
bara sluta ögonen var i sig en kraftfull, välkomnande, inåtriktad gest: från
kroppens tätt packade levnadsmaterial steg en kärleksvärme upp i kraniet och in
i ögonloberna, vilka fylldes med den stora främlingens moderliga, rosa ljus och
lät universum öppna sig åt alla håll. Men Lena lät sig inte luras: hon visste
vad som stod på spel i denna monsterlabyrint och vägrade att ens för en sekund
ta risken att glömma spelets regler. Stek den hackade kycklinglevern i smör på
hög värme, addera ståndare och pistiller när pupillerna vidgats tillräckligt.
Försök inte briljera, men håll heller inte tillbaka: den talang du har skall varken
döljas eller saboteras. Jävla skit. Lena tog upp handduken från golvet och
avslog kroppens förfrågan gällande gråt. Dagen fortlöpte, hon kokade potatis,
öppnade en burk löksill. Någon knackade på dörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar