Och han ropade med stark röst: ”Störtat, störtat är det stora
Babylon. Det har blivit ett tillhåll för demoner, ett näste för alla orena
andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar.
… detta är i dag och detta
är i dag och jag önskar att jag
ännu inte vaknat, att jag precis har vaknat, jag går ut i köket, jag sätter på
vattenkokaren, jag går upp ur sängens giftdrypande lakan, jag går ut i köket, jag
går barfota ut i köket, går fram till kylskåpet och tar ut mjölken och ställer
på köksbordet, alltså,
tänker jag, har någon koll på vad som egentligen händer? vilken dag är det i
dag? torsdag eller lördag? jag vaknar, jag går ut i köket och sätter på
vattenkokaren, det är fortfarande mörkt ute, men det går inte att sova, detta
är i dag och detta är i dag och jag önskar att jag ännu inte vaknat, att jag precis har vaknat, jag går
ut i köket, jag sätter på vattenkokaren, jag går upp ur sängens giftdrypande
lakan, jag går ut i köket, jag går barfota ut i köket, går fram till kylskåpet
och tar ut mjölken och ställer på köksbordet, alltså, tänker jag, har någon koll på vad som
egentligen händer? vilken dag är det i dag? det känns ibland som vi söker oss
fram i ett förvirrande landskap av bländande medialitet, en plats eller en yta eller en plats i avsaknad av riktningar eller
fysikaliska minnesspår som inskränker framtiden till ett permanent nu, jag
sitter vid köksbordet, allt är hela tiden nu, ett evigt nu, ingenting händer som bryter tystnaden
eller förtränger ögonblicket, och undergången är kanske närmre än vi
tror med tanke på alla sjuka saker som händer runt omkring oss, de naturliga
systemen som plågas ända in i kaviaren, fiskar som dör, fåglar som faller ner
från himlen, rekordvintrar, slukhål, översvämningar deluxe, tsunamis, regnskogar som blivit till svartnade hyggen av aska och rykande stubbar, värmerekord,
nederbördsrekord, rekord, osv., osv., osv., osv., jag tar en klunk kaffe, rekord, osv., jag är helt
säker på att något kommer att inträffa, vi är många som känner annalkandet, det
känns i luften, något kommer att hända snart, jag lovar dig, det känns i
kroppen, det anas katastrofer i ögonvrån, de som funderar på att fly bör istället skaffa sig en
bössa och tänka: spräng en synagoga, vilka signaler skulle jag ha sett som tecknet på att
det var dags att fly? när exakt detta scenario uppstår, gå ut med
bössan och börja försvara dig med bössan och börja försvara dig genom anfall
mot de institutioner och och gå ut med bössan och börja försvara dig genom anfall mot de institutioner
och individer som är ledande i de svenskfientliga lägren, så kommer
ni ute i någon avlägsen by utan ute i någon avlägsen by utan polisnärvaro, driv igång xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
xxxxxxxx xxxxxxxx xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx xxx en pogrom ute i någon avlägsen by utan polisnärvaro, spräng
en synagoga, vad som helst, som dödat oss att dras med som dödat oss
att dras med i vår undergång i vår undergång helst, bara våra fiender bara våra fiender får en mycket
tydlig signal – dör vi, så kommer ni som dödat oss att dras med i vår undergång xxxxxxxxx xxx xxxxx
xxxx
x Låt inte lura er på något vis. X Ty först måste
avfallet ske och laglöshetens människa uppenbaras, undergångens son skulle
förföra folken omringade de heligas läger förrän de tusen åren och den älskade
staden. hade gått. Sedan han grep draken, förföra folken i jordens ormen från
urtiden som fyra hörn, Gog och är Djävulen och Satan, Magog, och samla dem och
band honom för till striden, och deras tusen år 3och kastade antal är som
havets ner honom 20 1Och jag såg Och när de tusen en ängel komma ner åren har
gått skall från himlen med nyckeln Satan släppas lös ur till avgrunden och en
sitt fängelse. 8Och han stor kedja i handen. skall gå ut och 2Och Och eld föll från han släppas lös för
himlen och förtärde dem. en kort tid. 4Och jag 10Och djävulen 20 1Och jag såg
Och när de tusen en ängel komma ner åren har gått skall från himlen med nyckeln
Satan släppas lös ur till avgrunden och en sitt fängelse. 8Och han stor kedja i
handen. skall gå ut och 2Och han grep draken, förföra folken i jordens ormen
från urtiden som fyra hörn, Gog och är Djävulen och Satan, Magog, och samla dem
och band honom för till striden, och och jag såg 4Och jag 20 1Och Och när jag
såg de tusen en ängel åren har komma ner gått skall från himlen Satan släppas
med nyckeln lös ur till avgrunden sitt fängelse. och en 8Och han stor kedja
skall gå i handen. ut och 2Och han förföra folken grep draken, i jordens ormen
från fyra hörn, urtiden som Gog och är Djävulen Magog, och och Satan, samla dem
och band till striden, honom för och, jag vet inte, man kan
uttrycka det på ett annat sätt men det blir ändå samma sak, man liksom står och
stampar på en och samma plats, jag känner mig mest förvirrad, ännu är tankarna
bara gas och stoft i den interstellära rymden, som svagt lysande små
svävningstecken mellan raderna, inget är bestämt eller definierat, klockan är
bara fem på morgonen, Alla som läser detta är skit har inte sovit så mycket
den här natten heller, det gamla vanliga som vanligt, hela tiden som vanligt,
det är nästan omöjligt att få en natts återhämtning, allting är hela tiden som
vanligt, systemen plågas ända in i benet, jag går upp och sätter på radion, jag
tar fram kaffe ur köksskåpet ovanför mikron, det stegrande ljudet från
vattenkokaren fyller köket, jag mår lite illa, svaga röster och mumlanden
intensifieras, det är närmast omöjligt att förutspå sina egna handlingar eller
avsikter, man skriver, startar om, försöker igen, närmar sig saken ur olika
vinklar, man samlar enorma mängder material men vet inte i vilket syfte, intalar
mig själv att så länge jag skriver, så länge någon form av produktion sker
kommer bitarna till slut att falla på plats, det måste bara göra det, men
skulle inte, alltså, och det var så jag tänkte, jag bara undrar, om nu någon
mot förmodan ville adoptera denna bulkande, jäsande massa, skulle det inte av
en framtida reception betraktas som ett galopperande projekt ur vår överdrivna
självtillit, jag tror jag talar om självgodhet nu, visst är det så? visst är mina
ord fyllda av självgodhet utsmyckad till kokett ödmjukhet? hursomhelst, det
bara fortsätter, som alltid, det bara fortsätter, jag tar en klunk ur muggen, de
var så jag tänkte när jag inte kunde somna om, när jag låg och vred mig i mina
svettiga lakan, jag talar om vår dumdristiga, juvenila agenda, det, det vi
talar om, som är vårt egentliga syfte Alla som läser detta är skit att explicit frilägga en
hysteriskt överskruvad civilisation vars fascination inför det futila och
värdelösa gör att alla missar poängen, det som vi talar om, det omöjliga, det
som vi ständigt återkommer till, att det inte går att leva här, i
självförverkligandets förtappade himmelrike, perspektiven förloras oss, det
går inte att leva här, inte andas, det går inte att leva, andas, jag menar att fler och fler människor blir psykiskt sjuka, äckliga,
sjuka, störda, snart är fan alla det, snart är fan alla det, störda, störda, sjuka
avhumaniserade, döda, sjuka, störda, samtiden är besmittad av
självförverkligandet, det sjuka, störda självförverkligandet, vi klär av oss
vår mänsklighet för att slänga åt undergångens son X Den som segrar skall vinna allt detta, och jag skall vara
hans Gud och han skall vara min son. 8Men de fega och
otrogna och skändliga, mördare, horkarlar, trollkarlar, avgudadyrkare och alla
lögnare, deras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den
andra döden. man värderar
meningslösa idrottsmän och bloggdrottningar Och de skall vara kungar i evigheters evighet. högst på en upp och
nedvänd värdeskala, vi hasar oss fram i en skymningsvärld där det sämsta och
skamligaste av allt mänskligt upphöjs till helighet och självklar
oantastlighet, så kom natten då ben och vingar tändes upp
och brann i eter. Natten kom mycket underlig till oss med avslitna extremiteter:
Armar och andra delar släpades runt i grusetCeremoniellt mörkt smutsröda
slickepinnar täckta av kolstybb och levrat blod. Det var Varma vindar som
blåste förbi oss i hastigt uppkomna tryckvågor, som varnande väderfenomen... Som
om allt kom att upphöra Och ändå blev allt på nytt, Bergrundens mineral
omvandlades under atmosfäriskt tryck till hårdaste diamant och dionit, glaset
bröt sig lös ur fönsterramarna och försvann. Så kom NätternaRörde upp damm och
stoft till höga höjder som hastigt spred sig till ett täckande molnbälte över
oss. Vi kallade det en Explosion som återspeglades av solljus: denna
odödliga Natt ofullgången, hänsynslöst uppfläkt till ett enskilt men ännu mera, tänker
jag, känner att mina tankar nu börja klarna, hur orden förtränger en värkande
sömnbrist, hur blir man oberoende? behövs inte ENORMA
mängder judiska pappers-FIAT-pengar för att köpa en gård någonstans på
landsbygden och sätta igång odlingar mm? personligen hade jag mycket
gärna velat vara oberoende så att jag kunde engagera mig ännu mer intensivt för
nationalismens sak, min sak, vår sak, det var så tankarna körde på i
vargtimmen, det är så jag tänker, men det är inte så lätt som folk tror att
klara sig själv, det är ju därför som det genom historiens gång varit så
populärt med slavar, livegna, lönearbetare, hyresrätter, Billys pizza och Varma
koppen osv. rätten är ingenting annat än livet betraktat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar