onsdag 13 maj 2015

Lyssna till dessa sånger... 9



Och han ropade med stark röst: ”Störtat, störtat är det stora Babylon. Det har blivit ett tillhåll för demoner, ett näste för alla orena andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar.

… detta är i dag och detta är i dag och jag önskar att jag ännu inte vaknat, att jag precis har vaknat, jag går ut i köket, jag sätter på vattenkokaren, jag går upp ur sängens giftdrypande lakan, jag går ut i köket, jag går barfota ut i köket, går fram till kylskåpet och tar ut mjölken och ställer på köksbordet, alltså, tänker jag, har någon koll på vad som egentligen händer? vilken dag är det i dag? torsdag eller lördag? jag vaknar, jag går ut i köket och sätter på vattenkokaren, det är fortfarande mörkt ute, men det går inte att sova, detta är i dag och detta är i dag och jag önskar att jag ännu inte vaknat, att jag precis har vaknat, jag går ut i köket, jag sätter på vattenkokaren, jag går upp ur sängens giftdrypande lakan, jag går ut i köket, jag går barfota ut i köket, går fram till kylskåpet och tar ut mjölken och ställer på köksbordet, alltså, tänker jag, har någon koll på vad som egentligen händer? vilken dag är det i dag? det känns ibland som vi söker oss fram i ett förvirrande landskap av bländande medialitet, en plats eller en yta eller en plats i avsaknad av riktningar eller fysikaliska minnesspår som inskränker framtiden till ett permanent nu, jag sitter vid köksbordet, allt är hela tiden nu, ett evigt nu, ingenting händer som bryter tystnaden eller förtränger ögonblicket, och undergången är kanske närmre än vi tror med tanke på alla sjuka saker som händer runt omkring oss, de naturliga systemen som plågas ända in i kaviaren, fiskar som dör, fåglar som faller ner från himlen, rekordvintrar, slukhål, översvämningar deluxe, tsunamis, regnskogar som blivit till svartnade hyggen av aska och rykande stubbar, värmerekord, nederbördsrekord, rekord, osv., osv., osv., osv., jag tar en klunk kaffe, rekord, osv., jag är helt säker på att något kommer att inträffa, vi är många som känner annalkandet, det känns i luften, något kommer att hända snart, jag lovar dig, det känns i kroppen, det anas katastrofer i ögonvrån, de som funderar på att fly bör istället skaffa sig en bössa och tänka: spräng en synagoga, vilka signaler skulle jag ha sett som tecknet på att det var dags att fly? när exakt detta scenario uppstår, gå ut med bössan och börja försvara dig med bössan och börja försvara dig genom anfall mot de institutioner och och gå ut med bössan och börja försvara dig genom anfall mot de institutioner och individer som är ledande i de svenskfientliga lägren, så kommer ni ute i någon avlägsen by utan ute i någon avlägsen by utan polisnärvaro, driv igång xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx xxxxxxxx xxxxxxxx xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx  xxx en pogrom ute i någon avlägsen by utan polisnärvaro, spräng en synagoga, vad som helst, som dödat oss att dras med som dödat oss att dras med i vår undergång i vår undergång helst, bara våra fiender bara våra fiender får en mycket tydlig signal – dör vi, så kommer ni som dödat oss att dras med i vår undergång xxxxxxxxx xxx          xxxxx        xxxx       x Låt inte lura er på något vis. X Ty först måste avfallet ske och laglöshetens människa uppenbaras, undergångens son skulle förföra folken omringade de heligas läger förrän de tusen åren och den älskade staden. hade gått. Sedan han grep draken, förföra folken i jordens ormen från urtiden som fyra hörn, Gog och är Djävulen och Satan, Magog, och samla dem och band honom för till striden, och deras tusen år 3och kastade antal är som havets ner honom 20 1Och jag såg Och när de tusen en ängel komma ner åren har gått skall från himlen med nyckeln Satan släppas lös ur till avgrunden och en sitt fängelse. 8Och han stor kedja i handen. skall gå ut och 2Och Och eld föll från han släppas lös för himlen och förtärde dem. en kort tid. 4Och jag 10Och djävulen 20 1Och jag såg Och när de tusen en ängel komma ner åren har gått skall från himlen med nyckeln Satan släppas lös ur till avgrunden och en sitt fängelse. 8Och han stor kedja i handen. skall gå ut och 2Och han grep draken, förföra folken i jordens ormen från urtiden som fyra hörn, Gog och är Djävulen och Satan, Magog, och samla dem och band honom för till striden, och och jag såg 4Och jag 20 1Och Och när jag såg de tusen en ängel åren har komma ner gått skall från himlen Satan släppas med nyckeln lös ur till avgrunden sitt fängelse. och en 8Och han stor kedja skall gå i handen. ut och 2Och han förföra folken grep draken, i jordens ormen från fyra hörn, urtiden som Gog och är Djävulen Magog, och och Satan, samla dem och band till striden, honom för och, jag vet inte, man kan uttrycka det på ett annat sätt men det blir ändå samma sak, man liksom står och stampar på en och samma plats, jag känner mig mest förvirrad, ännu är tankarna bara gas och stoft i den interstellära rymden, som svagt lysande små svävningstecken mellan raderna, inget är bestämt eller definierat, klockan är bara fem på morgonen, Alla som läser detta är skit har inte sovit så mycket den här natten heller, det gamla vanliga som vanligt, hela tiden som vanligt, det är nästan omöjligt att få en natts återhämtning, allting är hela tiden som vanligt, systemen plågas ända in i benet, jag går upp och sätter på radion, jag tar fram kaffe ur köksskåpet ovanför mikron, det stegrande ljudet från vattenkokaren fyller köket, jag mår lite illa, svaga röster och mumlanden intensifieras, det är närmast omöjligt att förutspå sina egna handlingar eller avsikter, man skriver, startar om, försöker igen, närmar sig saken ur olika vinklar, man samlar enorma mängder material men vet inte i vilket syfte, intalar mig själv att så länge jag skriver, så länge någon form av produktion sker kommer bitarna till slut att falla på plats, det måste bara göra det, men skulle inte, alltså, och det var så jag tänkte, jag bara undrar, om nu någon mot förmodan ville adoptera denna bulkande, jäsande massa, skulle det inte av en framtida reception betraktas som ett galopperande projekt ur vår överdrivna självtillit, jag tror jag talar om självgodhet nu, visst är det så? visst är mina ord fyllda av självgodhet utsmyckad till kokett ödmjukhet? hursomhelst, det bara fortsätter, som alltid, det bara fortsätter, jag tar en klunk ur muggen, de var så jag tänkte när jag inte kunde somna om, när jag låg och vred mig i mina svettiga lakan, jag talar om vår dumdristiga, juvenila agenda, det, det vi talar om, som är vårt egentliga syfte Alla som läser detta är skit att explicit frilägga en hysteriskt överskruvad civilisation vars fascination inför det futila och värdelösa gör att alla missar poängen, det som vi talar om, det omöjliga, det som vi ständigt återkommer till, att det inte går att leva här, i självförverkligandets förtappade himmelrike, perspektiven förloras oss, det går inte att leva här, inte andas, det går inte att leva, andas, jag menar att fler och fler människor blir psykiskt sjuka, äckliga, sjuka, störda, snart är fan alla det, snart är fan alla det, störda, störda, sjuka avhumaniserade, döda, sjuka, störda, samtiden är besmittad av självförverkligandet, det sjuka, störda självförverkligandet, vi klär av oss vår mänsklighet för att slänga åt undergångens son X Den som segrar skall vinna allt detta, och jag skall vara hans Gud och han skall vara min son. 8Men de fega och otrogna och skändliga, mördare, horkarlar, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden. man värderar meningslösa idrottsmän och bloggdrottningar Och de skall vara kungar i evigheters evighet. högst på en upp och nedvänd värdeskala, vi hasar oss fram i en skymningsvärld där det sämsta och skamligaste av allt mänskligt upphöjs till helighet och självklar oantastlighet, så kom natten då ben och vingar tändes upp och brann i eter. Natten kom mycket underlig till oss med avslitna extremiteter: Armar och andra delar släpades runt i grusetCeremoniellt mörkt smutsröda slickepinnar täckta av kolstybb och levrat blod. Det var Varma vindar som blåste förbi oss i hastigt uppkomna tryckvågor, som varnande väderfenomen... Som om allt kom att upphöra Och ändå blev allt på nytt, Bergrundens mineral omvandlades under atmosfäriskt tryck till hårdaste diamant och dionit, glaset bröt sig lös ur fönsterramarna och försvann. Så kom NätternaRörde upp damm och stoft till höga höjder som hastigt spred sig till ett täckande molnbälte över oss. Vi kallade det en Explosion som återspeglades av solljus: denna odödliga Natt ofullgången, hänsynslöst uppfläkt till ett enskilt men ännu mera, tänker jag, känner att mina tankar nu börja klarna, hur orden förtränger en värkande sömnbrist, hur blir man oberoende? behövs inte ENORMA mängder judiska pappers-FIAT-pengar för att köpa en gård någonstans på landsbygden och sätta igång odlingar mm? personligen hade jag mycket gärna velat vara oberoende så att jag kunde engagera mig ännu mer intensivt för nationalismens sak, min sak, vår sak, det var så tankarna körde på i vargtimmen, det är så jag tänker, men det är inte så lätt som folk tror att klara sig själv, det är ju därför som det genom historiens gång varit så populärt med slavar, livegna, lönearbetare, hyresrätter, Billys pizza och Varma koppen osv. rätten är ingenting annat än livet betraktat

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar