Lyssna till dessa sånger... 8

Inventering och riskklassning av pågående verksamheter 

alla sjuka, vidriga, jävla as, alla panty shitting assholes och deras avskyvärda, exkrementala tankar, du undrar vilka jag talar om? jo, jag talar om kulturelitens alldeles egna diaper lovers, jävla kloakdykare och attention whores, tänk att de finns och tillåts finnas, herregudjagblirgalen, gräver runt i varandras avföring hela dagarna och njuter hämningslöst, (jag riktar spetsen mot den vita ytan), jag säger, det kommer att ta oss flera år, om inte mer, om inte fler, om inte resten av våra stackars eländiga liv, jag menar, att dokumentera alla dessa mediekåta avfällingars desperata utstötningsläten, alla värdelösa individers infantila yttringar och åsikter, refluxer och åsikter, allt som sägs, stöts ut som komprimerad luft i etern, allt som det pratas om, det heliga babblet, s j ä l k l a r h e t e r n a, allt är som vanligt, hela tiden som vanligt, hur står man ut? det är ett i allra högsta grad otacksamt uppsamlingsarbete vi har framför oss: inventeringen och arkiveringen av samtidsgalenskapens drypande desperation, det som händer, det som händer nu, den stegrande polyfonin, litaniorna, pro-miarösterna, fascistslynornas röster, medelklassboskapets fåraktiga bräkande, apokalypsens spruckna tonårsröster, Pt-rösterna, Pk-rösterna (jag riktar spetsen mot den vita ytan), landsförrädarnas, bloggdrottningarnas och zigenartomtegubbarnas, förlåt, vad säger jag? negerhororna, medieskräpet och infantilisterna, radioprofilerna, pms-slynan alla-som-spelar-fotboll-fitthoran, ok, det blir för mycket på en och samma gång, var är de förlorade verksamheterna? ibland kan man inventera annat också såsom strumpor i en låda eller legobitar i en ask, ta det lugnt, jag vet inte riktigt vad jag talar om än, ok, vi börjar om, klockan är bara kvart i fem på morgonen och jag är lite ostrukturerad just nu i mitt sätt att närma mig dig, känner mig frustrerad, men sådant vet du ju redan, typiskt mig att ursäkta mig för självklarheter, hursomhelst det verkar inte finnas något utanför den ideologiska produktionens administrativa och maskinella kroppslighet, det verkar inte, ok, jag tror jag talar om djup och svaghet, om det sköra livet i undervegetationen, det som lever och frodas men inte finns, det är dags att släppa fram och legitimera kryptonazisten inom mig, släppa loss lite av de obekväma, kvävda åsikterna, det är så jag menar, låt oss vädra ut och få in lite luft, jag skäms inte för lite rasism, jag menar, vissa köper sina åsikter på Åhléns, jag köper mina på Ö&B, du vet, priset är skillnaden, man har de åsikter man har råd med, men alla häromkring tar sina åsikter för givna, som om de hade gjort sig förtjänta av dem, självgoda små älsklingar, hemnet-junkies rätten är ingenting annat än livet betraktat från en särskild ståndpunkt FATTAR DU?! hör du hur viljorna sjuder, hur systemen plågas, överlastas, vi närmar oss ett kritiskt värde, vattnet sjuder, det är absolut nödvändigt att medelklassen drabbas hårt och skoningslöst, yes box, here we go, jag är en ketchupeffekt, ren natur, ren natur, jag går in i köket, jag går upp ur sängens fuktiga lakan, går barfota ut i köket, jag sätter mig vid köksbordet, det är fortfarande mörkt ute, bruset från vattenkokaren tilltar, kan du höra det tilltagande oljudet från naturens omvandlingar och känner du dragningskraften i din tilldömda svaghet, som ett ständigt lockrop från det minsta gemensamma bländande och vita bortom horisonten? håll käften, det är alltid frågan om minimala avvikelser och retningar, små rörelser genom variablerna innan det nuvarande faller samman, innan dagen öppnar upp för det nästkommande, det krävs som vanligt katastrofer för att vakna, men fortfarande värker stillhetens utvidgade ögonblick, detta är i dag, detta är i dag, jag önskar att jag ännu inte vaknat, att jag precis har vaknat, detta är i dag, rösterna stegras inom mig, det är dags att tala om våra fienden, definiera våra fienden, det visar sig att samtliga invändningar är irrelevanta, man kan skrika sig hes, jag tänker börja skriva nu, jag tänker förlora allt, man kan skrika sig hes det är dags att xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx börja skriva nu, man kan skrika sig hes xxxxxxxx det är dags att släppa taget, klockan är lite över fem på morgonen, det är dags att fatta pennan och rikta spetsen mot den vita ytan, men tvivlet hindrar ännu flödet, det står still, man kan skrika sig hes jag menar, och försvinnerxxxx här slår tvivlet till med full kraft, allvarligt talat, har vi verkligen den insikt och övergripande känslighet i ämnet för att tränga ut ur oss själva och bli våra egna observatörer? jag häller i mjölk i snabbkaffet, det är det enda kaffet jag dricker nuförtiden, jag vill att det går snabbt, dessutom tycker jag bättre om smaken än på vanligt brygg nu för tiden, jag menar, har någon den förmågan? att se sig själv i rövhålet? jag tar en klunk ut muggen, du får ursäkta mig, jag tar en klunk till ur muggen, jag sträcker mig efter glasburken med kaffe, tar fram mjölken ur kylskåpet, ännu är tankarna bara gas och stoft i den interstellära rymden, har inte sovit så mycket den här natten heller, det gamla vanliga som vanligt hela tiden, det bara fortsätter, det är fortfarande mörkt ute, jag tar en klunk kaffe och försvinner,