Lyssna till dessa sånger... 7

Enligt det jag tar fram en mugg ur köksskåpet ovanför mikron, sedan glasburken med snabbkaffe, sträcker mig mot kylskåpet för att ta ut mjölken, klockan är ännu inte fem på morgonen men det går inte att sova, jag vet att det inte går, jag har prövat allt för många gånger i liknande situationer att överlista mig själv att falla i Morfei armar utan att lyckas, inget händer i dessa terresta regioner, det är fortfarande mörkt ute, tiden släpar sig fram i vargtimmen, jag går upp, jag går upp ur nattens giftdrypande lakan, måste göra mig fri från orons illaluktande utdunstningar, det kroppsligt fräna och svaga, de skrynkliga och fuktiga lakanen stinker av missbruk, måste ta en dusch, eller ett bad, svaga röster och mumlanden intensifieras, det samlar sig, jag samlar mig i förhållande till krafterna, systemen plågas, systemen plågas ända in i benet, vi passerar ett kritiskt värde, jag går barfota ut i köket, jag tar fram en mugg ur skåpet ovanför mikron, bruset från vattenkokaren tilltar, nu kokar vattnet och droppar av omvandlad ånga rinner ner längs kaklet, det är alltid frågan om minimala avvikelser och retningar, tänker jag, små rörelser genom variablerna innan det nuvarande faller samman, innan dagen öppnar upp för det nästkommande, innan man kan lämna det som varit, men det krävs alltid katastrofer för att vakna och fortfarande värker stillheten i denna del av världen, jag önskar att jag ännu inte vaknat, att jag precis har vaknat, känner mig som vanligt bakfull, allt är som vanligt med andra ord, hela tiden som vanligt, jag önskar jag var någon annan, jag sätter mig vid köksbordet, väntar på att brustabletten med vätskeersättning skall lösas upp, det är dags att rikta spetsen mot den vita ytan, jag måste våga släppa taget om min trygghet, min lilla lek, allting måste ut, polyfona stämmor letar efter enskilda passager att färdas genom kroppen, kroppen är ett hav av tunnlar och underjordiska vägval, klockan är bara fem på morgonen, har inte riktigt vaknat än men skiten måste ut, ljudet från vattenkokaren fyller köket, systemen plågas ända in i benet, det är närmast omöjligt att skilja medvetandets brus från matsmältningens gurglande oväsen, vi passerar ett tröskelvärde, fiskögonen spricker vid ytan, sedan glasburken med snabbkaffe, svaga röster och mumlanden intensifieras, kräver uppmärksamhet, klockan är ännu inte fem på morgonen men det går inte att sova, det går inte, jag tar fram en mugg och snabbkaffet ur ett av skåpen, och mjölken ur kylen, jag sätter mig vid köksbordet, jag riktar spetsen mot den vita ytan, det är dags att börja nu, det är dags att släppa taget om det förbjudna, låt oss vara utan eftertanke och semaforera vår patetiska värdelöshet, vår upplevda marginalexistens, låt oss visa upp våra såriga underarmar inför våra överlägsna herrar och hänge oss åt renaste förtvivlan och juvenil episk hopplöshet, låt oss sjunka till botten av vårt ressentiment för att där finna vårt glömda syfte, låt oss för en gångs skull inte hymla med vår flickaktiga vrede över vuxenvärldens blinda förtryck och brist på välformulerade framtidsprojekt, det är dags att börja nu, det är dags att rikta spetsen mot den vita ytan och släppa taget om det förflutna, det är dags för handling, ja, det var så jag tänkte, och det var så mina tankar malde på och det var därför jag inte kunde sova trots att jag bara sovit ett par timmar och kanske tre natten innan, jag tänkte på nödvändigheten som skrivandet som handling som vedergällning, ville vara tydlig med vårt uppsåt, det ville jag, det blir en bok, skrev jag, en sorts bok, skrev jag, en jättebok, så skrev jag, ville väcka intresse för projektet, och vad vi vill, inte vad vårt egentliga syfte är, men vad vi tycks vilja, menar jag, vad vi signalerar i handling, ett slags pratighet ur påträngande ideologiska måsten, om pratets natur skrev jag också, produktionen alltså, och dess inneboende sköna tystnad, det var det jag skrev, det är så jag tänker mig allt, som ett slags hypergrafiskt mått på indignationen av att behöva finnas här, kanske blir det en bok, kanske inte, skrev jag, en sorts bok, sa jag, och att detta är vårt egentliga syfte, att skriva in vårt samlade jag i en främmande kropp och att ta plats som denna främmande härskarkropps parasiterande tvilling, det var så jag tänkte när jag gick ut i köket för att sätta på radion, för att dricka en kopp kaffe, för att samla mig i förhållande till krafterna, det är dags att börja nu det krävs katastrofer för att vakna, det krävs xxxxxxxxxxxxxxxxxx jag är värdelös jag är värdelös jag är värdelös jag är värdelös jag är saker utan konsistens, mjuka saker utan gripbara gränser, genomskinlighet, vissnande, slokande, degenererande, vanställda ytor, vattenkokaren slår av, den lilla röda lampan slutar lysa, framför mig på köksbordet står en kopp kaffe, tänker att det alltid är frågan om små rörelser under lång tid, innan det nuvarande faller samman, jag tänker börja skriva nu, jag riktar pennan mot den vita ytan, jag tänker börja nu, rösterna intensifieras och tar över, överallt viljor som söker rymd och andhämtning berättelsen kommer att vara ett yttre obekant obekant kommer att vara xxxxxx obekant x xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx Enligt det medborgarfostrande argumentet är det institutionella syftet att utveckla medborgerliga förmågor hos individen. xxxxxxxxxxxxxxxxxx vi passerar ett kritiskt värde, eller det där, att utgöra sorgens växande implantat i det icke-kännande, eller att äta upp kroppen inifrån, det främmande (ätandet) som roterar kring det redan kända, det invanda och stillastående, att bryta ner och skita ut, var det så jag tänkte? att vi skulle skita ut de ideologiska interpellationernas universum, jag tar en klunk av kaffet, jag känner hur rösterna samlar sig under forna tiders intressen, som det en gång var, hur det var tänkt, som man tänkte på den tiden, som vi gick runt och tänkte, som vi en gång tänkte och som det tänks åter i dag, såhär: jävla City Gross-Polen-bögar, visst sparar du pengar men det handlar ju också om att gynna svensk handel, stödja svenska bönder, det tycker jag är den stora grejenxxxxxxxxxxxx eller såhär: men bönderna då, menar jag, jag tänker fan inte betala dubbla priset för svenskt nötkött på ICA när jag kan köpa det för halva priset från Irland/Tyskland/Danmark, jag köper det som gynnar MIG och inte några fattiga, värdelösa mjölkbönder som lever på 90 % bidrag, hade den åsikten för en vecka sedan, men ännu är vi bara barn, hungriga