Lyssna till dessa sånger... 3

inmatningsöppning, labyrintinkast, en digestiv mekanik, kroppsöppningar och husöppningar, sprickor, förkastningar, jäsande hål i marken där flytande substanser väller fram, radion står på, radion står på, jag tar fram mjölken och försvinner och försvinner, tar fram kaffet ur köksskåpet ovanför mikron och försvinner, sträcker mig efter en mugg från skåpet intill och försvinner, radion står på, tar fram mjölken ur kylskåpet och försvinner, ställer fram på köksbordet och försvinner, det händer, jorden öppnar sig under oss, alla röster på en och samma gång, etervågorna, luftandar i jublande kör genom skimret av purpurlågor en öppen mun mot Gud och en mot golvet, så min älskling, öppna din mun så öppnar jag min, radion står på, jag lever i ett och samma xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx ögonblick, ögonblick det var xxxxxxxx så det var, ett och samma ögonblick tänkte jag, det var så jag tänkte där jag låg och vred mig i mina av gift drypande sängkläder, jag hade på mig en svart t-shirt som kändes fuktig mot kroppen, som i vargtimmen luktade vagt av mögel, som om den legat fuktig i en väska alldeles för länge, jag var helt klarvaken trots att klockan bara var tio över fem på morgonen, något ville inte släppa taget om mig utan nödvändig strid, klockan var nog inte mer halv fem på morgonen, högst fem, det gick inte att sova, jag låg och funderade på vårt bitvis lustfyllda men allt mer oregerliga arbete, vår hemliga hybris som jag kärleksfullt brukar kallar det, och vad vi pratar om när vi pratar gammalt hjärtebarn, alltså, vad det syftar till, alltihop, det hela, vad vi pratar om, att komma nära det vidunderliga genom kemisk sönderdelning det vi brukar tala om när vi träffas eller när vi pratar i telefon, dystopierna, mörkerkrafterna, slentrianexistensen, det där vi talar om, att inte bara gå i tusen bitar utan även tömmas på rösterna, att förlora sig själv i redundans, jag tar fram en kopp ur skåpet, mörkrostat snabbkaffe, orkar inte längre engagera mig i brygg eller presso som ändå inte går att dricka, som smakar skit och inte går att dricka längre, som fan inte går att dricka för att det antingen smakar skit eller inget, jag tar fram ett paket mjölk ur kylen, ur kylen, klockan är nästan fem på morgonen, systemen plågas ända in i benet, ljudet från vattenkokaren sjunker in i kroppen och expanderar, rösterna tilltar i styrka, liksom dränker kroppen inifrån, detta är i dag, låt oss för exemplets skull bara kalla arbetet ”Svalget – det som sväljer”, en utomkroppslig mekanik inom oss själva, vi har reducerats till en reaktion på reaktioner, ett innehållslöst flöde utan moral eller etisk överbyggnad, låt oss betrakta vårt arbetande arbete som ren rörelse och som den manifesta yttringen av en naturvetenskaplig princip, låt oss betrakta ”Svalget” som den omöjliga uppgiften, att bli det som förstås och sjunka till botten med problemet och försvinna, men låt oss i samma andetag erkänna vår tro till den litterära övermodshandlingen och samtidigt kalkylera med förluster, jag vet inte, låt oss då formulera en hypotes och låta den verka, låt oss springa tills vi tappar andan eller huvudet, jag tar en klunk av kaffet, jag menar, du får ursäkta mig, jag har tankarna på annat håll, jag söker mig fram, ännu är tankarna bara gas och stoft, nebulösa små tecken som söker sin aktualitet och fasta punkt, röster framträder i sin mångtydighet, klockan är fem på morgonen, det är mörkt ute och kommer att vara så i ett par timmar till, allra minst, jag menar bara, och här byter jag spår, tänk om allt bara varit slöseri med värdefull tid, att inget nytt eller viktigt kommer att tillföras sanningen, att ingen bryr sig som vanligt, att allt är som vanligt, hela tiden som vanligt, jag har verkligen inte råd med det, inte nu, inte som det är nu, inte ännu ett misslyckande, orkar nog inte ett misslyckande till, tänk, två tusen sidor åt helvete, själva tiden utspydd i en plasthink, jag orkar faktiskt inte längre med tystnaden kring mig själv, hur jag anrikat tystnaden som plikt och motstånd, hur jag begränsat mig själv genom höga, avskiljande murar, hur jag försvunnit in i mig själv och hur andra slungats ut i världen, älskling, när du får vingar vingklipps jag, jag känner ingenting längre allting upprepas, jag lever ett och samma ögonblick, jag är på väg att ge upp, systemen plågas ända in i benet, minnet försvinner nu jag vet, nostalgi är nitroglycerin för själen och samhället, skrivandet är ett yttre objekt minnet försvinner nu det en gång sagda och tänkta kommer att bli främmande inför sig självt, i morgon ska jag vara någon annan (pang!), Någon Annan, jag tittar ut genom fönstret, jag inser att det bästa vore att glömma mina ambitioner och gå vidare, sluta skriva och låta mig sjunka ner i resignationens lätta sömn och erkänna mig besegrad av min egen oförmögenhet, min egen medelmåttighet som inget annat består av än andras uppfattningar om mig som medelmåttig och egentligen inte har något med mig att göra, tror det var det som plågade mig som allra mest och hindrade mig från att sova där jag låg i utsträckt, släpande tid, orättvisorna, oturen, den otroliga slumpen, som inte har med mig att göra, jag vet inte, jag är inte säker, du får ursäkta mig, jag har tankarna på annat håll, jag söker mig fram, ännu är tankarna bara gas och stoft, nebulösa små tecken som söker sin aktualitet och fasta punkt, röster framträder i sin mångtydighet, minnet försvinner nu xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx krafter samlar sina styrkor, systemen plågas, allt påverkar allt annat och omvänt, jag sitter i köket, minnet försvinner nu försvinner minnet nu xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx ljudet xxxxxx från vattenkokaren stegras till havsbränningar, upplösande effekter, nu,

du kunde ha skrivit hela

uppslagsverk om världens otillräcklighet men inför

dina egna förluster stod du som vanligt

handfallen

det gick visserligen att formulera själva frågan på

papper men

resten var bara blankrader

FINNS DET HIV I BLODAPELSINER?

jag är värdelös jag är värdelös jag är värdelös jag är värdelös jag är

saker utan konsistens,

mjuka saker utan gripbara gränser,

genomskinlighet,

vissnande,

slokande,

degenererande,

vanställda ytor,