KRIG

När jag somnar är det krig (om jag somnar). När jag vaknar så vaknar jag i kriget och det som tillhör kriget. Allting tillhör kriget. Det finns ingenting utanför kriget. Detta är absolut ingen politisk utsaga. Det finns inga människor kvar som låter sig övertygas, som låter sig besegras med vapen eller fångas av ord. Det finns inga människor. Kriget är ren natur. Det finns bara kriget självt, existensen och det blodiga allvaret som sprider sig genom kropp och vävnad. Allt är krig, omslutande krig, genomsyrande. Något måste göras. Ja, detta är krigets primära credo och omedelbara instinkt. Men detta något måste genomföras utanför den egna viljan. Alltså något måste göras genom mig. Det går en rörelse genom kroppen. Kriget är en gyllene princip som verkar i det kroppsliga. Kriget är ursprungligt. Kriget är upprätthållandet av värdigheten inför sig själv. Man ser sig själv i spegeln. Kriget ser sig självt i spegeln. Man kan inte vinna kriget. Det är omöjligt att vinna. Jag gröper ut mina ögon. Jag skär mig själv med en mattkniv så du ska slippa. Det handlar inte om vunna segrar. Det handlar om kriget. Att leva så, en nödvändighet. Kriget är nödvändighetens hela mått. Kriget är inget val. Det går inte att välja kriget. Kriget är ingen politisk utsaga. Kriget är ingen politisk övertygelse. Kriget är ingen fortsättning på politiken eftersom det inte finns några människor att övertyga. (Alla har redan vunnit och fått sina medaljer.) Det finns ingen helhet att stötas utifrån. Jag räknas enbart som potential och är ingen fiende. Man vill mig väl. Man vill ha något från mig. Vi är alla på samma sida säger man. Man säger, det finns inget krig. Det finns inget krig utanför dig själv. Jag håller med. Alltså, är man med i kriget kan man alltså inte vinna kriget. Sådant är kriget. Det finns för att det måste finnas. Det kan inte finnas. Man måste förlora. Detta är förlusten. Jag slåss mot väderkvarnar och inbillade jättar. Man måste därför uppskatta skönheten i alla förluster, känslan av att förlora och att inte veta sitt eget bästa. Här finner vi krigets innersta och primära syfte: att gå under, om och om igen, att skrika sig hes och sprucken, och på samma gång inse att varje ord är bortkastat. Det finns ingen utveckling i kriget. Kriget saknar ett program för enhet och framåtskridande. Kriget är mot allt. Kriget är mot inget. Jag lovar, mina handlingar är osynliga väsen, mina ord en oläslig skrift. När jag somnar är det i ett krig. När jag vaknar är det krig älskling. jag skriker. Jag älskar att se mig själv förlora. Att falla till marken. Vi kan bara förlora. Det vackraste som finns är att förlora i krig. Man kan bara vara en abnormitet inför sig själv. Det finns inga motståndare utanför den egna kroppen. Jag är ingen motståndare till dig. (Jag är en motståndare till mig själv.) Men tanken om ett motstånd förutsätter ett erkännande, ett godkännande av den krigandes maktförfogande över sin egen förmåga och annorlundahet. Det finns inget erkännande. Du erkänner inte mig och jag eftersträvar inget erkännande från dig. Du vill mig bara väl. Jag är alltså ingen motståndare. Vi finns inte för varandra. Jag önskar ingen välvilja. Det finns bara kriget, det sköna kriget. Det finns inga ord. Det existerar heller ingen kommunikation då det inte finns några fiender, alltså mottagare. Jag existerar inte som fiende. Jag existerar över huvud taget inte alls. Om jag själv får bestämma. (Jag drar bara logiska slutsatser älskling.) Det finns ingen som hör vad jag säger. Dessa ord är meningslösa vapen – stridstecken faller till marken. Jag skriker mig hes. Rösten spricker. Den som slutar kriga vinner. Jag kan inte. Det finns inget annat, enbart kriget fyller mig med blodigt allvar, det jag behöver. Kriget finns i blodet. Inga segrar är inom räckhåll. Det handlar inte om vunna segrar. Det handlar om kriget och allt det som tillhör kriget.. Att kriga för krigets skull och inget annat. När jag vaknar är det i ett krig. Kriget är allt som finns. Det finns ingenting utanför kriget. Allt är krig. Liv är krig. Existensen emanerar ur kriget. Att vara är att kriga. Att vara är att förlora.

och jag saknar ingen och ingen saknar mig och jag saknar ingen och ingen saknar mig och jag saknar ingen och ingen saknar mig och jag saknar ingen och ingen saknar mig och jag saknar ingen och ingen saknar mig och jag saknar ingen och