måndag 24 februari 2014

Enzymernas makt. Text horror body. Kort sagt, ett blodigt allvar.


Svalget håller sig igång sväljande. (När man äter en smörgås. När man köper en kopp kaffe.) Att göra saker är att förlora. Det finns inga undantag från förbränningens kontinuerliga segertåg genom livet. Varje rörelse innebär en förlust, framförallt en ekonomisk förlust. Det går inte att avsäga sig produktionerna, matsmältningen, det bubblande livet och safterna. Den verksamma kraften är inget hokus pokus - allt är mätbart, allt duger åt alla. Tugga och Svälj. (Tja, vad gör man inte för att undvika döden?) Kärlek duger, det innersta av det innersta. (Där fraktalerna upphör.) Vi är alla mycket hungriga djur, tillfälliga former som kämpar för bevarandet av självorganiserande strukturers ordning. Till slut måste man hata köttet (just i den egna varelsen) som tvingar en att leva av det, man lever av sig själv via yttre varuintag, man göder därmed sitt eget självhat och föraktar till slut sin egen mun (ett hål i huvudet.) PANG KONTAMINERING Och den växande smaken av självförräderi som mäter munhålans rymd. Det är i första hand den egna svagheten som definierar överlevnadsprincipen och det är maktens transsubstantationer som stör kroppens egna substanser, blandar sig i det oförstörda, rena. Man verkligen hatar pengar mer än allt annat på den här jorden. Man verkligen hatar brödet och den simpla mättnaden för sin egen längtan. Kort sagt, man hatar längtan. Det är sant att man verkligen inte står ut med den lag som definierar denna gnagande hunger; vardagen kräver därför en pragmatik av mer våldsam art som kan tränga igenom detta (som vi kallar) infantila motstånd som fortfarande gör sig gällande, små sparkande rester ur ett motstånds obsoleta forntid; och genast anmäler sig plikten att njuta av plikterna som en praktisk funktion i en gyllene samtid av olycksaliga preferenser, reciprocitetsprincipen menar jag. Eller menar jag olycksaliga andar? Eller menar jag realpresensen? Jag menar ingenting. Men vem vill inte vara lycklig? Allvarligt talat, vem vill inte slippa den meningslösa striden alla refererar till, alla transfetter och alla E-nummer? Speciellt de som börjar på 600-nånting. En löjlig fråga. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar