Jag har avskaffat vänskapen som styrelseskick, nästan alla mina vänner var oanvändbara som likvida medel visade det sig, men i dag har jag en egen sedelpress som stånkar i källaren, ett hoprafsat åbäke av gamla maskindelar, bara sprutar ut cash, hinner fan inte med längre, det är en märklig ekonomi, kan inte få stopp på eländet, sitter med mitt dollargrin och drömmer mig bort, och när jag tänker på det, vilket jag gör ofta och mer än gärna, finns det ingen i min närhet som jag inte, i illa dolt förakt, betecknar som ett under av servil underdånighet inför det förtryckande livet, ren jävla naturföljsamhet härskar i deras atrofierade hjärtan, det, hemligheten alltså, att vilja själva viljan utan att märka det, en mystisk vilja som smyger sig på och tar plats, och det där som är så vanligt nuförtiden, att vilja sova med minsta motståndets lag under kudden, och ta emot lagen med öppna armar i drömmen och lämna över den till andra genom drömmen, ett tvångsmässigt agerande smakfullt ompaketerat till inbillat handlingsutrymme, dom håller sig hela och rena minsann, dessutom, mina före detta vänner, och är vältränade minsann, enbart i syfte att leva längre, men vem tjänar på det? inte fan är det jag, den saken är klar, jag menar, vad får jag för det? jag får klara mig själv med den här överviktiga fetknoppskroppen, måste gå ner i källaren och hämta en kasse till, ett jävla slit och negergöra, måste köpa skit och äta det, så jag kan skita ut skiten och köpa mer skit när skiten tagit slut, kan inte vara utan skit, det kan ingen, ingen har någonsin klarat sig utan skit, jag menar, alltså, dessa självgoda blindryttare som i konstant upprepad självpåminnelse driver sig själva till slavens nivå, undandrar sig alternativa erfarenheter, men gör hela världen till sitt redskap, Gud till sitt själsliga rensjärn, odlar sitt gigantiska inre, går vilse där, i det tomma inre landskapet, dödtidens allra ljuvaste domnad i synapserna, utskotten, fillifjongerna, har tröttnat på dom för gott, ser liksom det mänskliga rinna ur händerna på dom, kan dra åt helvete med sina levnadskonster och bajsprojekt, mina vänner visade sig vara pissråttor, avindividualiserade kräk, hallå, begåvningsreserven skriker efter nytt material, mal ner dom till färs, krydda med timjan och grönpeppar, det blir gott, och nu är det bara jag kvar i denna mänskliga boning, badar i pengar varje dag, rikare än alla er troll tillsammans, köpt biljett till Långtbortistan, ha ha, enkel resa, visst för helvete, köpte hela jävla flygbolaget, hade det inte varit bättre, frågar jag dom, med en mer beräknad inställsamhet? vad menar du? säger dom då, mina före detta vänner, eftersom dom inte fattar någonting, aldrig har fattat något av det som för mig framstår som enklaste matematik, alltså, eftersom dom är dumma i huvudet, jag talar om underkastelse som medveten strategi, skulle det inte här finnas ett utrymme (en tolerans mellan två ytterligheter), som i de bästa av dagar kunde räknas till frihetsyttringarna? men kan fan inte lämna huset nu, det pustar och flåsar i maskineriet, pressen bara spottar ut högar av den stinkande massan, en kasse till och sedan skruvar jag isär den, om det går, om jag får, om jag tar mig fram i pengahavet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar