FLER SMÄRTIMPULSER (BLANDADE)

Istanbul, Taksim (namnet på den lilla baren har jag glömt). Barägaren undrar om vi har en svensk tjugolapp. Jag ger honom ett hopskrynklat exemplar ur plånbokens inre gömmor som han vecklar ut med en magikers fingerfärdighet och visar inför våra förvånade ansikten att det inte är Selma Lagerlöf som är avporträtterad utan den gamle rumänske fotbollsstjärnan Mircea Lucescu. Peter börjar genast sjunga, och givetvis så bögigt han bara kan för att fördärva den trivsamt maskulina atmosfär som vi skäggmän på ett kosmopolitiskt vis nyss skapat, han sjunger off to see the wizard lizzard getting ready I will fuck your fucking face fuck putting som groove in it fucker see you when my body returns dear hags this is so difficult without breakfast and coffee. Upplever tröttma. Fysisk på grund av storstadspromenader. Psykiskt på grund av krav på ideologisk renlärighet serverade av djupt okunniga trolldegsutopister (förlåt mig mina fina, rara vänner och bekanta men dumheter blir inte till sanning och briljans genom tjat och klander). Jag hatar det här rummet, den låsta dörren, frånvaron av fönster, men jag trivs med mina Istanbulminnen (fria från revolter och faktisk, fysisk fara). För att avstyra Peters riskabla fjollerier tog jag fram min favoritanekdot ur minnet och berättade den för bartendern på stolpig engelska: In my hand was an incredibly small hedgehog baby ball. Maybe it was shaking. I think it was shaking. Perhaps the absurd and uggly animal was small, it is hard to say. I do not remember if it was a hedgehog, and I do not remember if it was small or if it was shaking. But if I took something, I took it home. The carpet suddenly felt wet under my feet. I do not like wearing socks or shoes at home, so I tend to notice these things. Someone probably pissed everywhere in my home while I was away, every time I was away. I could not detect any smell of piss, though. It was egg yolk. But I am not in Istanbul, ännu har jag en smula vett och sans i knoppen, de jävlarna skall inte få äta mig hel och hållen, men jag uppskattar medicinerna, ok, hey hey, let's zyprexa this day away, yay, ok, hey hey, let's zyprexa this day away, yay, ok, hey hey, let's zyprexa this day away, yay, ok, hey hey, let's zyprexa this day away, yay, ok, hey hey, let's zyprexa this day away, yay, ok, hey hey, let's zyprexa this day away, yay, ok, hey hey, let's zyprexa this day away, yay – and speaking of academic achievments: Sue Taylor’s book on Hans Bellmer is really valuable for me, and I highly recommend it to friends an collegues and other freaks: Hans Bellmer: The Anatomy of Anxiety. Får jag dö nu? Eller vill jag det?