GRÅTERSKORNA OCH SVÄLJERSKORNA

Det hela. Något omslutande, formgivande, något här-och-nu-igt. Det är troligen på en buss det hela äger rum. Det hela är inte särskilt mycket: pinsamt berörda människor, ett deliriskt fyllo som ibland verkar vara harmlösheten själv, men man vet ju inte. Det är klart att jag har druckit lite mycket, lite för mycket. Det är ju så det går till. De andra skevar och kränger strax utanför fokus, och de verkar kollektivt ge upp mig. Klart man blir förbannad. Glo, ja, då! DÅ! Gör ni. Tror du är speciell, kom hit får du på flabben. Bögjävelapa. Skit ner dig, heter det, jodå. Låt oss komma tillbaka till detta en annan gång: nu måste munnen berätta om hur det går till här i världen, förstår du, förstår ni. Stay tuned, byt inte kanal, jag blir farlig som fan när jag är övergiven –

Jag stod längst fram i kön av de missgynnade

Så fort man var bortom räddning kom de springandes med meterlånga yam-sticks och lät de vassa ändarna göra sitt jobb: STABBING in mot huvudsvål, in i det egna, in i de andras, mest vi mot dem, jag mot dem. Blodet flödade under högljudsklagan, fyllde deras munnar; hemoglobinsmaken hetsade till ytterligare stordåd – mest inom självskadebranchen. All denna ritualiserade inställsamhet bara för att bevisa antaganden om det egna lidandets episka storhet. Svindlare allihop. Nasty people. Ritualmördare. Men så är det i vårt tycka-synd-om-samhälle. Alla är det så bra jävla synd om hela tiden. Buhu. Det är så synd om lilla mig, lilla äckliga jag. Och konstnärerna är som vanligt värst. Sen kommer övriga av samhällets styvbarn: experterna, socialfolket, sofftyckarna, alla dessa gråtande barnhemsbarn. Men, detta var bara gråterskorna vill jag tillägga, grävarna, grävling och socker, en tesked muskot, några väldigt hårda majskorn, ja, åter till storyn: sedan kom också gråtarna och de ville minsann inte vara sämre. Man slog varandra med klubbor – och låt mig bara säga att det inte blev mindre blod av deras galenskap. En jävla sörja alltihop om ni frågar mig. Och först när ett tiotal tjutande män kastat sig över mig för att bilda sitt levande hullerombuller, en gällt ljudande dödshög av hycklare, och de hetsat och mosat anden ur mig och sett mig inträda i skuggornas rike med ett leende på läpparna (hela jag en smörgul smiley), och man dragit ner rullgardinerna över de grå attrapper som en gång var mina allseende ögon, kunde man till slut i ett nyvunnet skakande lugn dra sig tillbaka i förstärkt social sammanhållning. Ja så kan det ju också funka. Inte ens i döendet blev man lämnad ifred, blir man lämnad ifred. Hela denna groteska föreställning till min ära var en betald form av sorg, ett substitut för annars utebliven känslosamhet. Som om de visste. Man hoppas bara att de hämnas mig efter det här… debaclet. Småföretagare – vad vet de om lidande? Sjukvårdspersonal, gråmåsar och skitmänniskor allihop. I dag kan man fan sörja vad som helst och komma undan. Ge mig en blomma och en vas och jag skall gråta floder, jag skall kasta mig handlöst ner i djupaste förtvivlan över dessa döda ting. Jag är apostroferad i den andliga folkkulturen. Jag är en misslyckad skribent och sliter mer än alla er tillsammans bara för att få bröd på bordet, men nu är det dags. Jag vill fan ha brandy och beröm för mina rollprestationer inom shamanismen. Det handlar nu om dominans. Det hela. Ta emot min säd. Acceptera mig fullt ut för den jag är annars dör jag. Nu är det dags att resa mitt minnesmärke i kollektivet. Att svälja är kärlek. Vackert. Så.

Den sämsta sväljerskan i sväljandets historia

Låt mig säga såhär, dom är många om budet kan jag säga, fan va många äckliga tjejer i branchen, ta hon Angel liksom, Amy Diamonds storasyster då va (he he), inget att hänga i granen precis, hennes mun påminde mig lite om Jan Björklunds, tankar man kan vara jävligt utan, Chasey Lane var dålig på att svälja kommer jag ihåg, big time, det var som att tvinga ner skiten i Gollums syrra, bläähh!! ––– säger bara Ashlynn Broke sen, aldrig någon eftersugning efter avlossad salva, ibland bara enstaka facials, lider av dålig aptit den där tjejen, misstänker näringsbrist, ok, hon är väl inte direkt ful men tillräckligt lågpris för en papperskasse över huvudet, jävligt trist, såg sedan sprutet down the hatch 7 när dom illustrerar cumdodger, hon är klart snyggare på stillbilder än när hon knullar, ser bara sjukt ut, ur led, vägrar analt gör hon också, helt otroligt, hur fan försörjer hon sig då? som snabbköpskassörska? fan vet, men stackars Brandon Iron har råkat ut för många mer sevärda katastrofer i sin långa sväljkavalkad, som debutanten Bridgette som satte i vrångstrupen, spydde i en papperskorg och började rödgråta när drömmen om evig berömmelse i porrträsket gick upp i rök, helt jävla värdo, att låta massa kärleksjuice slösas i onödan på ett hål där den rinner ut igen, nej, sperman är för invärtes bruk, tjejerna behöver den vällingen för näringens skull, nyttigt som fan och många är ju för helvete anorektiker, ser ut som kvastskaft, men går det att sopa med dom? HA HA HA HA HA HA HA HA HA HA kommer ihåg, en före detta sambo ville inte ta satsen men hon gillade att få kuken deep in there, jag drog mina egna slutsatser (no pun intended), böjde bara hennes huvud bakåt, körde in köttklubban så långt jag kunde i ICA-kassen, stötte hårt några gånger och tömde mig sedan i halsen på henne, i det tomma, slukande kärlet, gott det med, inget kladd, gulligt med amatörer i alla fall.