Jag åt, jag kom, jag segnade ner, det var inget vidare
men vad skall man göra, det är livet, kanske var det kyckling i
grytan, i den bruna smeten, jag vet inte, han hällde alltsammans över mitt
ansikte och jag försökte svälja och svälja, kanske var det tramadol i grytan,
jag vet inte, sedan var det dags för frukost, tolv rostade mackor, men
smöret fick jag smöra in själv, överkropp och underkropp, lemmar och hål, han
lämnade mig att härskna över dagen medan jobbet härskade över hans lägsta
sinnen eller menar jag sinnelag (har man flera?) men solljuset grillade mig
knaprig och spröd, jävlar vilken aptit han fick, en sådan hunger har jag
aldrig skådat, varken förr eller senare, min kropp blev ett tempel för
hans smash and grab, kanske var han medlem i fucked for life, kanske var
det tramadol i grytan, jag vet inte, what have this to do with life as we know
it, minns inte, det lilla djuret tittar fram, det är så sött men farligt, har
piggar till tänder som kan genomdrivas vad som helst inklusive din ena knäskål,
det är så gulligt, djuret, har som ett ombonat bo i garderoben i mitt hem inuti
ditt huvud där det finns en mun som sväljer, pälsen är fin men giftig, håren
kan släppa, djuret låter det ske ibland, det svider illa i andningsvägarna och
man svimmar det är så det går till, det är så man blir tillredd, en sak är
säker, jag kan inte lita på någon annan våg än min egen, hur svårt ska det
vara för en våg att visa rätt vikt, de har bara en uppgift i
livet, ändå är det blott min egen jag kan lita på, och nu har
han varit borta i flera timmar, nu har jag varit hemifrån i över 1
vecka och bara vägt mig på främmande vågar,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar