SVAR AV SVALGET TILL KANNON:

Var ligger Europa nu förtiden? Minns fan ingenting utom de inre stridigheterna, upprättandet av de inre gränssnitten mot det avvikande och annorlunda och det ökända inbördeskriget mellan de olika funktionernas förvaltningsenheter. Är Europa fortfarande ett inre svagt pulserande organ eller bara en blindtarm för mänsklighetens samlade avskräde? Behöver jag ta fram min skalpell för att dissikera det främliggjorda köttet? Vad skapar i anatomisk mening Europa som kontinent som du hela tiden återkommer till? Berätta för mig, du som fortfarande har blick och försmak för minnets blodröda klumpar. Vad kan du säga om Europas form, om dess kroppslighet och identitet? Och vad kan utläsas ur kontinentens storlek och vindlingar? Berätta för mig om Europas kött, det råa och djuriska. Hur är det med dess hudfärg? Vad kan du säga om Europas läppar och hår? Behöver jag ta fram min skalpell och dissikera det främliggjorda köttet? Låt min kirurgiska kniv i så fall bli en symbol för vårt vetande; vi måste skära ut det blinda bihanget och använda det smutsiga slabbet i den medicinska undervisningen inom ramarna för olika folkbildningsprojekt. Låt oss söka efter märken av sjukdom och fattigt liv och särlägga styckdelarna av utanförskapets patologiska äckelpäckel. På det sättet kan Europa bli till nytta efter sin död, om nu Europa fortfarande tillhör vårt mörka innanmäte. Nu är det hög tid att blicka vidare mot egen tandvärk och lämna det döda levande bakom oss, för att se till framtida, verkliga levnadsproblem. Själv koncentrerar jag mig bara på fakta och det som betyder något. Fortfarande. Jag har staten, kommunen, landstinget, företaget, matbutiken, semesterarrangören och bostadsmäklaren, tandvården och äldrevården, hyresvärdarna och lokaltrafiken som mina svurna fiender. Sedan måste jag ringa elbolaget och den jävla Försäkringskassan. Sedan ska grannarna med de sociala avvikelserna och underliga sederna ha sitt. Och sedan du.