HATAR MEDELKLASSEN OCH EKOLOGISKA PRODUKTER DEL 7

Välkommen, kliv in i parallellsamhället, kuksugarnas repatriering, tillbaka till gullehelvetet, dags konsumera lite ljummen världsfrånvändhet eller potatissallad, slafsa i sig lite hemnetdrömmar mellan portionerna av Västerbottenpaj och jordgubbstårta (det är visst barnen som har bakat med deras skrevluktande kissfingrar), låt oss hänfört och kokett förfasa oss över stigande huspriser, tvångsmässigt avhandla havsutsikter, marmorbänkar, eller diskutera vikten av blotta fittan i söderläge? tjänar trehundra tusen om året på att sitta i finsoffan, äta hälsokost och kolla Allsång på Skansen, dom jävla, tomma, ytliga och meningslösa kokboksfetischisterna, kommer garanterat att leva för evigt, flyger fan över hela världen tre gånger om året i det hedersvärda syftet att konsumera alla kulturer dom kan hitta, bara för att sedan kunna berätta om det för släkt och vänner, tror att upplevelser/förbrukning är det samma som visdom och lycka, som att resa är att komma någonstans, grannarna kommer inte undan trots att dom stannade hemma, en liten presentförpackning med rosa flingsalt som bevis på ovärdeliga bedrifter, man tackar, men vill ni åka på safari kan jag rekommendera Biskopsgården, betydligt mer våghalsat än att vagt skymta ett domestiserat lejon på två kilometers avstånd, dom ser världen genom en kikare, lever i en dröm som avlägsnar sig från mänskligheten, kör två mil extra med bil för att köpa frukostbröd för närmsta bageri runt knuten duger såklart inte, det är viktigt att värna om sin äckliga lilla snorkighet, när det kommer till den egna, privata njutningsakten är inte jordklotet värt den minsta av uppoffringar, måste samtidigt tvångsmässigt paradera med sina ekologiska triumfer, ”titta, jag har köpt två avokados för fyrtio spänn från Långtbortistan, bara paketerade i sju olika sorters plast”, kräver sällskapets bifallande applåder från den hjärntvättade köttmassan, allmänt jubel utbryter i fläskfärsen, jag hänger på den servila hyllningskören (all atombaserad rörelse avstannar), knulloffret Lisbeth, min älskade sötnos behöver tydligen ännu lite mer uppmärksamhet för sin förment själuppoffrande godhet, fattar inte att hela jävla eko-industrin bara är en fittig knähund för hennes infantila, bokstavligt talat infantila, konsumtionsbegär och fungerar som en lättåtkomlig snuttefilt som kompensation för att hon är förstörare av ett jordklot, som hon inte ens vet att hon styr med vänsterhanden, rena leksaksindustrin för egotrippade kliniskt retarderade, själsdöda världsförbättrare som på allvar tror att vi var skapta för denna patetiska lögn av representativa livsstilsattribut, alla här förtjänar rent objektivt att dö, insikten bränner i tinningarna och det hisnar för ett ögonblick, dom tror visst att vi gick med i den fria rörligheten för vi skulle kunna äta tonfiskcarpaccio på tisdagskvällarna, bara goffa i sig exotismens alla frukter, mongokulturen strikes again, det är klart man måste unna sig lite, i dag igen, och i dag igen, och i dag igen och igen och igen, slafsa i sig livets goda, ett jävla negergöra att haverera vård och omsorg hela dagarna, dags att ta semester…, känner mig jävligt kåt nu, man har sina planer för kvällen, tar ännu en klunk bland de saligas hemvist, skål osv., ska våldsamt böja kroppen över diskbänken, sätta på kallvattnet, trycka ner hennes huvud under kranen och köra henne i det trånga hålet och sedan blicka in i de tacksammaste av ögon när jag trycker in prispokalen i munnen på henne, ner i halsen och vidare mot nya äventyr (forts. följer), och lyckan i hennes vattenindränkta ansikte när mascaran rinner, när lyckotårarna rinner, när hon utan ord hängivet ger upp sin egen vilja och överlämnar sig som gåva åt mitt godtycke, dejligt, vajjert, ska fan förinta henne och göra henne till min ägodel (gissa om hon kommer skramla när jag skakar på henne?), det ska bli helt jävla underbart, och hon vet om det innan hon vet om det.