Den stora matresan, del 3.

kom ihåg, blanda ihop torrvarorna, mosa bananerna och blanda sedan tillsammans med ägg, like heaven typ, klick, ingen kula genom huvudet den här gången heller, bara smör i pannan, bra syster, ännu en dag i helvetet, nu är det mat, varsågoda, konstaplarna såg på sergeanten och indianerna slutade tugga, visade dem förolämpning med sin lilla äckelmin gjorde sergeant, mat som mat tänkte syster Angelica och sträckte fram handen mot infödingsfödan, jaha, vad blir det nu då? ballerina or beanbag? ett spännande val, självkontroll eller simpelt missbruk, inte sant, sergeant? armarna värker, solljus gör tårar, skogarna av glitter i vitt förblöda, underbart älskling, hennes lilla stela hand kramar om en termos med lemonad, lillpojken med munnen full med mat, vill ha mer, hon lät dem fly för att de åter skulle bli vildar, viftade med handen, hetsar, det var order syster, att de måste vara tillbaka inom en vecka, annars… såhär: att spruta jag vill mitt levande liv, att slå ihjäl liv i dig, punkt, de levandes slut, känner hålen med munnen, nunnorna, får, känner munnarna, två är mina fingrar, trettio är mina sekunder, upprepade åsikt som kapten, mer åsikt än så är intressant, behöver jag är intressant, inte, uniformerna se, min översvämmade hela se, min stan, en kropp blir blå-gul armé, en kropp blir gatans parlament, bara snyggare, nu jävlar, bara snyggare, det blir snyggare, ordning på och snyggare ordning… övriga ord var onödiga, sånt jävla bajs är ingenting som intresserar mig sa den oövervinnerlige överlevaren, har ingen aning om hur jag hamnade i den här affären säger den oövervinnerlige överlevaren, det har gått ett år nu sedan jag blev tillsammans med fröken A och jag har börjat lära känna M nu, ögonen smalnar till svarta tankestreck, hur mycket fick infödingarna betalt för ett kilo gummi? lyssna, jag vill ha det som det en gång var och inget jävla rödtjut, och det
ska inte intressera er själva heller sa Angelica, toka, din hopplösa toka, sade syster, vågar du fortfarande trotsa? kapten skruvade på sig, och kalla mig inte för mamita, hur är det möjligt att det inte bekymrar dig om de blir hedningar igen? kapten gick ut ur rummet, kuken slak som en lina efter avlossad salva, men på kvällen berättades spökhistorier i horhuset, om springschasar och mopedbud, lillpojken tuggar frenetiskt, tuggar frenetiskt, sergeanten illamående, sergeanten illamående, fan också, fan också, stannar vid Vassgatan, hur det var förr alltså, främst av bönderna, det sunda lantlivet menar jag, riktiga spökhistorier, inga kritvita lakan med utklippta hål för ögonen, som någon tidigare sa så är journalistområden kritvita, självklart glutenfritt sergeant, tack, lillpojken sög in allt med hull och hår, redo att fylla sin unga kropp med obefläckat 50-tal, en värld som var homogen och snygg och inte luktade så illa, i de här kvarteren då va, glutenfritt-soja-närodlat-kvarteren runt Nytorget, en nyinflyttad Ullaredspöbel och annat kringströvande patrask, runt husknuten direkt, kan inte folk vara rejäla människor längre, Guds moder, nu sparkar dom, en skitfin väska brinner, ingenting sagt, blek och hopkurad närmar sig Angelica tolken som står lutad mot trädet och röker, värre än att alla gör, tolken säger, de säger byta mot gummi, nedifrån hörs båtmotorn och de gråtande småflickorna, här finns alltså småpapegojor, det var bra att veta, i fall det skulle bli ont om mat, men man blir lös i magen av dem, jag vet, syster vänder och försvinner ner mot sluttningen, de tre tvätterskorna arbetade hela morgonen, på knä i vattnet, skrubbade och pratade, strömmen ursäktar inte att äta, jo, nu ska ni få höra om rövare och bidragstagare, pirater som lurade i bakhåll bakom ravinen där borta, don Adrian skulle berätta om det hemsökta klostret, senare, när det hade mörknat, i kökshörnen satt fröken Sverige och kvinnorna och sladdrade och bytte olyckor mot varandra, bloggen avhandlade allt mellan träning och mode, i det svaga skenet, så hur har eran dag varit? hetsat? fastat? knarkat Reductil? alltså, ni har ju inga problem egentligen, ni bara låtsas, han håller fisktuggan kvar i en kindpåsen, grinar illa, sergeant rapar, fröken Sverige hamrar in en tes, allvarligt talat, och skriker, kanske för att dämpa inre gnag, för mej spelar det ingen roll, förstör era liv bara, jag ska till och med hjälpa er, för ni behöver utrotas, tänderna då, syster? indianerna kommer tillbaka, är dom ens kvar? är de sköra och isar än?
ner vid floden, halsbränna? konstiga, ojämna hjärtslag? allt är i sin ordning, right? fan, ge konstaplarna en sked och en burk Nutella, for a big butt, simple as that, visst sergeant, ja, förstått, ja, indianen hoppar som en gräshoppa, han skulle inte komma undan om han så var trollkarl, och stickigt damm som gör att man hostar, ta en klunk, Captain No filter Tourettes, fan, det smakar värre än medicin, lotsen slänger sin cigarrett, kommer antagligen göra ett inlägg om saker man inte ska äta om man spyr, kanske skriva en kokbok, den här gången från helvetet, och inte prata om deras kaffe, jag svär, sa lillpojken, jag svär asså jag gillar inte kaffe, men deras italienska kaffe dom har, asså hade kunnat smutta på det all day, every day, avbröts av upprörda pappskallar utifrån, inte bra för magsyran, hejarop från gläntan, flickornas skrik gjorde mig på helspänn, blundade och försökte tänka sig bort, men kontrakt är konstrakt, och nunnorna och konstaplarna och indianerna satte sig i en cirkel kring elden i högtidlig väntan, in kom uniformerna, maträtt efter maträtt inbars på fat av silver, jag fick upp allt, det sista smaka magsyra och det var äpplet jag åt till lunch, abbedissan kom springande från djungeln, tjoande och hojtande, men jag är inte rädd för brudar som skriker bitch och sådana ord till mig, för det är dom som är rädda för mig som mest, de som har balls kommer straight up i ansiktet på en, säger, det är såhär och såhär och jag vill slå ihjäl dig, punkt slut, kapten får ett nytt hostanfall, känner får, känner att det att det är min är min åsikt som åsikt som är intressant, host, är intressant, host, se, min se, min kropp blir kropp blir bara snyggare bara snyggare och snyggare, och snyggare, eller hur eller hur sergeant? de går ut ur tältet, det är orättvist ändå när andra som har cancer kan dra fördelar av det, vilken värld, ja, jag säger då det