Den stora matresan, del 2.

nog om detta, abbedissan ville inte driva saken vidare, kanske det bästa hade varit att återvända, sergeanten viftar med geväret, det var omedelbar avfärd, syster Angelica, en av grabbarna tog till orda, sen har jag blivit slangad, tog bara en vecka, blir ju lite trött på det, hon sträcker sig efter nya bitar, sväljer i hastig matglädje det vita köttet, men använd servett konstapel, tack, sedan kommer fingerfärdighet väl till pass ska ni veta, ursäkta, ska bara besöka toaletten, lillpojken där igen, helvete, det känns som om bara smuts kommer i min väg, jag försöker brush it off men det springer efter mig, gröna bananer och rå fisk, det blir en sjuhelsikes festmåltid ska du veta, ska vi vänta på de andra sergeant? vet inte, ja, det är klart att repatriering kommer att krävas men fröken Sverige kunde dröja en evighet, det visste man, vem vet hur lång tid det tar, hon vecklar samtidigt in småforeller i bananbladen, gör små knyten och lägger intill elden, lotsen kastar sin cigarrett, bryr du dig inte om att flickorna faller tillbaka i synd och oanständighet? men var det inte hit vi ville kapten? va? låta fiender gnaga på våra förfäders ben, puligaste ever omg, just look at this, jag bor på landet, än har berikningen inte hittat hit, kapten ser kvinnor halvspringa från T-banestationen, snabbt hem innan det blir mörkt eller känner lukten av brända bildäck, din själ är fortfarande hednisk, alltså, den tatuerade börjar tala, den andre faller in, sedan den gamla, jag är inte rädd för människor, jag menar brudar, här skall ingen skonas jo, jag tackar jag, kapten, den tatuerade fortsätter, och en storm av röster dränker Angelicas stämma, nu ruskar hon på huvudet och tecknar nej med handen, jag menar kärrtorpsnazister, syster går på, ivrig gestik för att klargöra sakers sammanhang så som det passar, och plötsligt, utan att upphöra grymta och spotta tar de båda männen av sig sina halsband, krimskramset regnar ner, konstaplarna försvinner nedför branten, det finns såklart brudar jag är rädd för, jag menar hade ett fetto kommit mot mig jag hade fucking bajsat på mig, låter soft säger den oövervinnerlige överlevaren, jag vill väga 50 för alltid, jag säger det till er redan nu, det bästa vore att driva dem upp mot branten, uniformerna svämmade över och rann in i stadens små sprickor, de använde sina lansar som vapen, kärrtorpsnazisterna, gick på och spettade skitigt halvblod, det var omedelbar avfärd, syster Angelica, nu och i vår dödsstund, amen, (tåriga ögon, fyllda av trots), men nunnan hade sina hemligheter, det visste du väl? gjorde salva av kådan från de magiska träden som växte längre in, bortanför skådeplatsen, så långt in vågade aktörerna eller grabbarna inte gå, i rädslan för att uppslukas av djungelns svärta, det var en dekokt som läkte alla sår och sedan gjorde hon tvål av den virvlande sanden, men hon var allt bra slug sergeant, javisst korpralen, sålde ut sitt arv till utländska intressen bakom ryggen, rysslandsvänlig därtill, skulle sålt sin mamma till en knallgul kines för en spottstyver, måhända syster guling, vadå, tror du mig inte? hon tyckte sig leva i en annan krets, såg syner och hörde änglaröster, så mycket var ju sant, märkt av fantasins orimliga utflykter i det översinnliga och andesynerna, hon hade redan taggats som as och häxa, nu slår vi tillbaka grabbar, mot samhällsförfallet och tiggeriet, från träden hördes åter papegojor, sådana var dom, småflickorna, grät för allting, de skulle resa tälten, grabbarna stormar ut på planen, här skall spelas boll, syster, viktigt, vad hade han sagt då? jag har alltid hatat rasism, förlåt sergeant, knäpper upp sina damasker, jo, att de måste vara tillbaka inom en vecka, nå då så, de var en order, hon borde inte stöta sig med löjtnanten, när jag kom på mig själv med att smygrösta på SD insåg jag att det inte var mitt fel, jag var ju inte dum i huvudet, jovisst konstaplarna, fröken Sverige, det var ju främlingarna som gav mig anledning, djungelindianer och gummiarbetare, ville inte knega, bara rulla hatt och spela dobbel, (revolverpipan mot tinningen), de här välgörenhetsutflykterna fick honom att må illa, sergeanten instämmer, de var de oövervinnerliga, tack för sminktipset förresten, kolsyran ger en mättnadskänsla som håller i sig, bara tacka och ta emot, ner på knä bara och ta den i munnen, och han öppnade munnen, alla öppnade munnen, snacka om kaloriutvärdering, spiken i kistan osv., ingen saknad, ingen glömd, klick, ingen skada skedd,