DET GÄLLER ANDRA LAGAR PÅ INSIDAN

Låt oss kalla dem ”serveringsförslag”. Tror inte det spelar någon roll, han är väl död i alla händelser? Det är klart. Men de olika… förslagen innebär olika risker. Ah, du snackar praktiska lösningar, inte etik. Just det. Passar bra ihop med rostade rotfrukter, även rödbetor bör ingå.

DET HÄR ÄR INTE PETER SOM TALAR

Först några bilder framtagna att belysa metodologin: Svalget är kroppen är huset. Huset är kroppen är arbetet. Arbetet är sväljandet är växandet. Vi ser hur dörrar öppnas och stängs, hur vårt liv framlevs i denna skiftande rumslighet. Huset är sväljandet är arbetet. Kroppen är de angränsande rumsligheterna utvikta och överlappande eller sammanpressade till lagerföljder: komposit – berättelse. Och vi ser nu hur den komplexa bildanhopningen utgör tankens arbetsverktyg för berättandets heterotopi, en utgångspunkt vi får anledning att återkomma till. DET GÄLLER ANDRA LAGAR PÅ INSIDAN Svalget är kroppen är väggarna och hålrummen är korridorerna. Huset är de tematiska snittytorna skavande mot varandra och sammansmältningen dröm – verklighet. (Alltså ingen verklighet. Alltså dröm. Alltså nödvändighet. Alltså vila.) Huskroppen härbärgerar de skilda berättelsernas in- och utgångar, de tillfälliga manifestationstillstånden, passagerna i och ur varandras kronologier. Vi tänker kring och genom denna oöverskådlighet som en möjlighet att förstå arbetet, syntesen mellan metabolismen och formen. Svalget är huset är matstrupen är metabolismen är rörelsen, att förlora sig i smältzoner – vi väljer en dörr på måfå, går in och rumsterar efter påkommet behag, bildar ett nytt boende där, kanske ett Utopia i framtidens obesökta cavum, en framväxande plats som inte är en plats som är en plats. En ny berättelse.

Och väl kommen hit föranleder min ankomst att åter vända hem igen, till ett av de första inläggen, alltså till tidigare utsagor av dig, oss, alltså, det som har sagts om Svalgets natur vill säga, tidigare, att Svalget är en operativ princip är ett arbete som koordinerar funktionerna i det motoriska fält som formulerar sig självt, det vill säga: NÅGONTING ANNAT Svalget är huset är kroppen är det gemensamma köttet eller något annat omslutande, just det, säger någon, en bra start, tydligt och klargörande om själva rytmen, naturen, arbetets form alltså, dess natur menar jag. Svalget är kroppen är huset är drömmen. Ja, det är ett drömarbete: vi, jag, och drömmarna, just det, fortsätt nu, in i drömmen, vi måste des-intressera oss för vakenheten, det gäller andra lagar på insidan. Måste. Vila. Nu.