MINNESMONOGAMIN (HATAR DETTA BARNLÖSA ÄKTENSKAPSLIKNANDE HELVETE)

2012 04 15: Det finns inget sätt att sova. Hel natts sömn för mig, för morsan och för farsan. Ingen av oss har någonsin sovit. Att vi hamnat alla tre i Giondistriktet, Kyoto, är något av ett socioekonomiskt mirakel gällande nedernorrländsk arbetarklass i förskingringen. Varför skulle vi skämmas över dessa muterande medelklasstålar? Det är mörkt och kallt. Vi har förvandlat turistlägenheten till ett lyckonäste, fullt av inte så praktiska tillfälleslösningar som skall hantera diabetes, ålderdomsyrsel och förhållandevis vänlig snålhet. Men egentligen är jag ensam här. Morgonkaffet smakar prima. Sundsvall äter upp mig, pågår som en vänlig sjukdom utanför fönstret.