DEAR FAT

TÖM MIG PÅ GUL SLEMVÄVNAD (DEN FINNS BLAND ANNAT UNDER HUDEN)

Dear fat, 
get the fuck out of my body, thanks. Den här gången, lovar jag dig, har du 
mitt avskedsbrev i din hand. This is my final goodbye. Nästa gång vi ses kommer du säkert inte att 
känna igen mig. Next time i´ll be so fucking skinny you´ll cry. Men, bli inte rädd, to love yourself you´ll have to leave every thing behind you, sacrifice is giving up something good for something 
better. No more sugar and cream - no more running and scream. Du kommer inte att känna igen dig i mitt nya jag. Redigera. Här är allting rent och vackert. Btw, 
skulle tro att det kommande halvåret blir mer av en prövning för mig än för 
dig, kära, men det finns ingen återvändo längre, no fucking return. Och du vet ju vid det här laget hur 
leken fungerar: hunger hurts, starving works, and you´re not getting the ass you 
want by sitting on it. Ekvationen är enkel, nej, mycket enkel: ät mindre och mindre, rör på dig mer och mer.
 Skruva ner termostaten. Drick mycket vatten. Drick ännu mer. Se på mig, jag är det blivande resultatet, en manifestation av din egen fria vilja. 

   Du vet, så 
länge jag kunnat minnas har jag önskat mig höftben från himlen och ett
 stort glapp mellan de samma. Jag vill så gärna in till benens vita 
hemlighet, förstå ett mysterium där, och fortsätta ända in till det som inte längre är jag, rycka loss benen från sina fästen, hålla dem för mig själv, vårda 
dem, kurera, examinera, gnida -  jag ville t.o.m. bli min egen skelettkvinna, min egen museipedagog, ett spöke. Om jag bara kunde förstå mig själv. Redigera. Och säger, nu kanske du tycker att jag är oresonlig, rent av förryckt, men jag 
anser, och anser verkligen, på allvar, att mat är för det svaga släktet, de som evigt dragandes med bristande självkontroll 
hankar sig fram i osunda vanor. Kära du, glöm aldrig, något vi kan kalla Gud ser allt. Bra, låt henne veta. Bra vanor däremot gör att du kan kontrollera det 
onödiga intaget och undvika frestelser. Och jag vet att du vet att jag vet att du vet vad man säger, och säger,  a moment 
on your lips - forever on your hips. Det ena ger det andra. What you eat in private - you´ll wear in public, och jag vet att du vet att jag vet att nothing 
tastes as good as skinny feels. Måste redigera. Och är övertygad om, att jag klarar mina högt 
uppsatta mål, och säger, kom ihåg, it always seems impossible until it is done. 
Never give up on a dream just because of the length of time it takes to 
achieve it. The time will pass anyway, and the pain of discipline is far 
less than the pain of regret. Om du inte arbetar för det, målet alltså, kanske du inte 
förtjänar framgång (säger jag till mig själv och blir genast deprimerad), och fortsätter, minns att smärtan är tillfällig, stoltheten däremot varar för evigt. 
Unless you puke, faint or die, keep going, fuck the rest, ingenting kan 
ändå skada mig mer är min egen spegelbild och speglar har jag överallt. Så, nu var det sagt, dagens stora bekännelse. Men det 
spelar ingen roll i dag, nu vet jag att jag kommer att förvandlas till en framgångssaga, en isprincessa, du 
ska få se, detta är mitt avskedsbrev till dig, min kära, jag lovar. Och säger, varje dag upprepar jag inför mig själv, inför spegeln: tomhet är renhet, begär 
är bara en känsla, tomhet är renhet, begär är bara en känsla, andas. Redigera affirmationer nu. En dag, inte i morgon, men en dag kommer jag att bli en uppstigande 
ängel. Jag lyfter mig då över den fula, svaga världen, alla andras. Du måste redigera. Lyssna då, I´m gonna make them 
regret the day they dared call me fat. 

   So, my dear friend, nästa gång du 
ser mig på andra sidan gatan och våra blickar hastigt möts inser du 
kanske vad du länge anat: my smile hides a secret. I´m living on oxygen, 
baby, I´m Ana – to the end.


P.S. När du börjar känna dig yr och svag är du nästan där. D.S.