HISTORISKA SKEENDEN

men jag åkte till Köpenhamn istället tillsammans med den man jag inte kan leva utan, det fanns inte tid till detta men vad skulle jag göra, han sa ju till mig, bron vältrade sig i vattnet som en långsam monsterreptil, jag ville ha det så, sedan ner i tunnelgapet, det tar aldrig slut, varenda gång tar det aldrig slut, som fallsekvensen i 2001, sedan passerar man flygplatsen tror jag, eller nazismen, in i det där som skakar, jag vet att här, bredvid den jag älskar i detta högst tillfälliga boende finns också de mest fientliga av mina röster, de småtuggande, småsväljande, vars ord egentligen är munnar, jag har pratat för mycket om detta, vet inte om jag kan leva genom det,