onsdag 27 februari 2013

ANSIKTE OCH MANBARHET


Det kan också uppmana till skrivande det där med att ställa frågor om text till varandra, som återkommande, ifrågasättande små inbrott eller undrande angrepp: vad avser den andra rösten, vad vill den, vem tillhör den? Och slänga in detta material i soprum och rumpsump, i soppan. I grytan. Hålet. Väldiga mängder – i en liten, liten låda, ja! Kanske får man vara elak i detta? Avslöja samarbetsformen genom att motarbeta? Och typ bara lägga in, kanske inte funkar i manieristiska mängder, men generativt, yes box. Jag vill be dig sluta med meningslösheter, sade han. Fattar inte hur du menar, du är ju sjuk i huvudet. Jag vet inte hur det står till med dessa kockar, inte i plural, en liten hund kommer fram och stör dem (de är fler än två) med tänder av skållad mandel. Men du är aldrig sen att låta dig utnyttjas, precis som hunden nedanför oss. Du springer efter och är najs och undfallande mot allt och alla, utför små tjänster. Jag tänker mig något om skolväsendet, säger du, och jag noterar. Det händer. Nere i bunkern! Som vore detta limbo en del av universitetet, tänkte någon av de äldre när utbildningsterminologin förvirrade, och vidare: DET ÄR VIKTIGT ATT FÖRSVARA KURSLITTERATUREN, hävdade en lapp på en vägg mellan skägg, inte i den äldres huvud direkt; lillpojken skämdes för sin vaga kindludnad och älskade de som var vuxna och konungsliga nog att bära krusad buskighet ner från ansikte och manbarhet, foto vid foto vid foto. Paraderande! Det vill säga en viss generation övermaskulina högstadielärare, vilket författarrösten här gärna skulle leda i bevis om det nu inte vore för att KÄLLA SAKNAS. Pojken valde att gå in i fel klassrum och uppträda som lämplig elev i ett nytt sammanhang, och detta skedde märkligt nog helt utan reaktioner från omgivning och mig. Inte ens när han klädde sig som tösabit hände något, och föräldrarna mässade DRAMATURGI ÄR IDEOLOGI tusen gånger under en extrahelig söndag för att hjälpa pojkstackarns misslyckade skandal på traven. Men detta sätt att skildra förlopp och tilltagskonsekvenser (ickekonsekvenser) släpper inte in mycket av samtal och motstånd, vad skulle kunna rädda moppegossen från standardformatet, vad säger du? Vad är det som vinglar där på bordets kant, så nära middagen och katastrofen… Får jag beställa? Igen? SPÄNN AV säger kyparen och du viskar vidare om din tid i grundskolan, drömmen om Wham, jag vet inte vem du är i detta, eller var du är. Jag ser dig aldrig numer, inte ens konturerna, skuggan. Du viskar som gestalterna i Gummo av Harmony Korine, du fattar väl, jag menar den där pixliga filmen som handlar om Dalsland, norska gränsen, du fattar? Smugglandets själva själ, och tjuvskyttet, fisket var nog en smula döende ändå… som handhavandet av norska flyktingar, så kallade motståndshjältar... HANDLA FRIVILLIGT OCH UTAN UPPMANING SÅ SOM TEXTEN FÖRESKRIVER, och sälj därefter deras rövar åter över nationsgränsen ända in i naziträsket till giriga blobbar av dallerglas och mörker mörka mörkt kristaller. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar