onsdag 23 januari 2013

NÄR MAN TÄNKER PÅ DET FRAMSTÅR DET SOM MER ÄN SJÄLVKLART ATT ALLT PRECIS ALLT ÄR DEBET OCH KREDIT


(…) idioter, landskapsrörelser på andra sidan glaset är min tillflykt, fina grejer, i jämförelse, de omedvetna asen härintill som stjäl syret och inte vill ge min kropp plats att överleva pratar och pratar med stor gestik, som om deras tankar vore legitima utsagor eller ens värda att omvandlas till den materiella kultur som nu tränger sig på, manifesterad eller verkliggjord, påstridiggjord, som framkastade, komprimerade luftstötar, ljudvågornas utbredning genom kav kupéluft, jag säger, och det är Thomas som pratar nu, iförd orange träningsoverall med gröna revärer, det är tydligt att han inte valt dessa kläder, att de inte är hans, han fortsätter, han säger, mina medresenärer är ett rent livsslöseri, det sticker i mina duvblå, ja, mina rentav bebisgulliga oskuldsögon, det skaver mot tillvarons föreskrivna och praktiska fosterställning det där… en liten, inkapslad ensamhet kvar, ännu, fortfarande, sedan länge – i den lilla, sköra bubblan, ok, jag fattar, ni tror att jag är som ni, och varför skulle jag inte vara det, låt oss leka den leken, vi leker den leken, det är väl rimligt, jag är som ni, grabbarnas grabbiga grabb, jag tycker också att dagens vanvård av gamla människor är något att låta sig förfäras över, faktiskt, det tycker jag, jag tycker om att gnälla, men uppskattar inte andras gnälliga närvaro, det ska vara rent och snyggt på våra gator, jag älskar människor, livet, jag tycker att trängselskatt är djupt orättvist, speciellt för oss som har bil, men ingen jävel lyssnar ju, på vårt växande och viktiga missnöje, det är som om våra åsikter inte riktigt når fram i mediabruset, och vem gillar inte Zlatan, hans smittande flin, hans totala världsfrånvändhet och trygga, dumskallelika krav på min och alla andras hänförelse, ge mig applåder, jag tycker att han förtjänar sin framgång, det han gör för mig är viktigt, jag delar verkligen era sanningar, eller aningar, nej, jag är femton år och livnär mig på Red Bull Light och Pepsi Max, en maximal njutning utan onödiga kalorier, ibland blir jag våldtagen, och när de ålderstigna vårdgivarna frågar, Thomas, vad vill du bli när du blir stor, om du nu blir stor, då svarar jag att jag skall bli en isprinsessa när jag blir stor, om jag blir stor, och glittra värre än Arktis på ecstasy, alltså, ni inser att jag är precis som ni, eller? är jag inte på ett tåg? är jag inte i mitt liv som mig själv? vad är det som är så svårt att fatta, vad har ni emot Arktis, nej, inte så, vi är många som kräver din uppmärksamhet, du måste vakna, men det går inte att vakna, jag är konstaterat död, sedan länge, och är det inte konstigt det där, att man först måste krama den sista droppen ur stenen innan man kommer fram till det som är väsentligt, innan man har någonting att leva för, alltså, på riktigt menar jag, det enda som återstår av livet är i dag panik och fiktion, och hänvisningar till ett ständigt upprepat nu, jag säger, påstår, jag är så död man kan bli utan att falla ihop till ett stinkande lik, här, i mittgången (vilka ljuva minnen), jag är helt jävla död inombords, sa Thomas, en elegant fripassagerare på livets mödosamma resa (upptäcker man mig blir jag avkastad vid nästa station, jag lovar er), denna dag iförd en intressant kreation av siden och pvc dekorerad med uråldriga och svårt angripna kapsyler, han var alla blickars naturliga centrum och universum, ja, jag menar precis hela klabbet, avslöjades till slut som denne ljuvlige ynglings alldeles egna catwalk, jag säger, jag har skänkt mina organ till vetenskapen men nu skall jag fan ha tillbaka dem, jag är hungrig, framförallt är jag hungrig, men här finns bara kalla och blöta wraps, fyrtionio eller femtiofyra kronor för industrimajonnäs och konserveringsmedel, eller inplastad, fraktskadad, brun och vit husmanskost, givetvis inkluderat fem små förpackningar som var och en inrymmer hela världens jävla undergång (och isprinsessan svävar ut i silverluften, leende i ett ljuvligt moln av rosa rosentyll), havets stigande vattennivåer och en temperaturökning på sex, sju, åtta grader, ren magi, mina damer och herrar, 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar