(…) idioter, landskapsrörelser på andra
sidan glaset är min tillflykt, fina grejer, i jämförelse, de
omedvetna asen härintill som stjäl syret och inte vill ge min kropp
plats att överleva pratar och pratar med stor gestik, som om deras tankar
vore legitima utsagor eller ens värda att omvandlas till den
materiella kultur som nu tränger sig på, manifesterad eller verkliggjord,
påstridiggjord, som framkastade, komprimerade luftstötar, ljudvågornas
utbredning genom kav kupéluft, jag säger, och det är Thomas som pratar nu,
iförd orange träningsoverall med gröna revärer, det är tydligt att han inte
valt dessa kläder, att de inte är hans, han fortsätter, han säger, mina
medresenärer är ett rent livsslöseri, det sticker i mina duvblå, ja, mina
rentav bebisgulliga oskuldsögon, det skaver mot tillvarons föreskrivna
och praktiska fosterställning det där… en liten, inkapslad ensamhet kvar,
ännu, fortfarande, sedan länge – i den lilla, sköra bubblan, ok, jag fattar,
ni tror att jag är som ni, och varför skulle jag inte vara det, låt oss leka
den leken, vi leker den leken, det är väl rimligt, jag är som ni, grabbarnas
grabbiga grabb, jag tycker också att dagens vanvård av gamla
människor är något att låta sig förfäras över, faktiskt, det tycker jag,
jag tycker om att gnälla, men uppskattar inte andras gnälliga närvaro, det ska
vara rent och snyggt på våra gator, jag älskar människor, livet, jag tycker att
trängselskatt är djupt orättvist, speciellt för oss som har bil, men ingen
jävel lyssnar ju, på vårt växande och viktiga missnöje, det är som om våra
åsikter inte riktigt når fram i mediabruset, och vem gillar
inte Zlatan, hans smittande flin, hans totala världsfrånvändhet och
trygga, dumskallelika krav på min och alla andras hänförelse, ge mig applåder,
jag tycker att han förtjänar sin framgång, det han gör för mig är viktigt, jag
delar verkligen era sanningar, eller aningar, nej, jag är femton år
och livnär mig på Red Bull Light och Pepsi Max, en maximal njutning utan
onödiga kalorier, ibland blir jag våldtagen, och när de ålderstigna vårdgivarna
frågar, Thomas, vad vill du bli när du blir stor, om du nu blir stor, då svarar
jag att jag skall bli en isprinsessa när jag blir stor, om jag
blir stor, och glittra värre än Arktis på ecstasy, alltså, ni inser att
jag är precis som ni, eller? är jag inte på ett tåg? är
jag inte i mitt liv som mig själv? vad är det som är så svårt
att fatta, vad har ni emot Arktis, nej, inte så, vi är många som kräver
din uppmärksamhet, du måste vakna, men det går inte att vakna, jag är
konstaterat död, sedan länge, och är det inte konstigt det där, att man
först måste krama den sista droppen ur stenen innan man kommer fram
till det som är väsentligt, innan man har någonting att leva för,
alltså, på riktigt menar jag, det enda som återstår av livet är i dag
panik och fiktion, och hänvisningar till ett ständigt upprepat nu, jag
säger, påstår, jag är så död man kan bli utan att falla ihop till ett
stinkande lik, här, i mittgången (vilka ljuva minnen), jag är helt jävla
död inombords, sa Thomas, en elegant fripassagerare på livets mödosamma resa
(upptäcker man mig blir jag avkastad vid nästa station, jag lovar
er), denna dag iförd en intressant kreation av siden och pvc dekorerad med
uråldriga och svårt angripna kapsyler, han var alla blickars naturliga centrum
och universum, ja, jag menar precis hela klabbet, avslöjades till slut som
denne ljuvlige ynglings alldeles egna catwalk, jag säger, jag har skänkt mina
organ till vetenskapen men nu skall jag fan ha tillbaka dem, jag är
hungrig, framförallt är jag hungrig, men här finns bara kalla
och blöta wraps, fyrtionio eller femtiofyra kronor för industrimajonnäs
och konserveringsmedel, eller inplastad, fraktskadad, brun och vit husmanskost,
givetvis inkluderat fem små förpackningar som var och en
inrymmer hela världens jävla undergång (och isprinsessan svävar ut i
silverluften, leende i ett ljuvligt moln av rosa rosentyll), havets stigande vattennivåer
och en temperaturökning på sex, sju, åtta grader, ren magi, mina damer och
herrar,
Varning: En sorts romantext blir till. Arbete pågår: Samarbete. Mellan Jonas Örtemark och Leif Holmstrand. Kontakt: jonasortemark [ a ] hotmail punkt com & leifholmstrand [ a ] hotmail punkt com. KÖTT : ROMAN : HOPSAMLAT HATPRAT : KOLLAGE : HYBRID : SPRAWL : ANDRAS DEBATTER : DIALOG : ÄTSTÖRNINGAR : MER HAT : ALLA ANDRAS HAT : TRANS : TROLL : BULKNING : REFLUX : POLY : HÅL : HÅLEN ÄR VÅRA ALLDELES EGNA :
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar