det är normalt att höra dina morning power
questions skanderade i duschen, det är vidrigt att se dig på gamla bilder,
svag, utan pondus, det är verkligen skillnad, att inte våga vara sig själv, att
inte våga sträcka sig mot sin fulla potential, vidrigt, det syns så tydligt på
de äldre bilderna, uppgivna, döda ögon, blyga, inåtvända, fula, nu är målmedvetenheten
där och glimrar, det är dags att anträda resan, du vet den mot din fulländning,
nu vet du något om din potentialitet, nu vet du något väsentligt om kosmos, det
är dig det gäller
SOM SYNS MEST ÄR SKILLNADEN I ÖGONEN FRÅN
DE LIKGILTIGA OCH UPPGIVNA DÖDA TILL MÅLMEDVETNA OCH FULLA MED LIV GRYMT JOBB
SKA NI VETA JAG BLEV SÅ DJUPT SÅRAD AV EN KOMPIS FÖR NÅGRA ÅR SEDAN NU ÄR JAG
BARA GLAD ATT DET HÄNDE EFTERSOM DET TVINGADE MIG ATT BLI EN MER FÄRGSTARK
PERSONLIGHET HA HA VILKET KONCEPT EGENTLIGEN ATT KUNNA BLI BÄTTRE OCH BÄTTRE
VARJE DAG FÖR VI ELLER DU ELLER JAG HAR VERKLIGEN BARA BÖRJAT TÄNK HUR MAN
KOMMER ATT HA UTVECKLATS KROPPSLIGT OCH MENTALT PÅ TIO ÅR WOW JA HERREGUD
AWESOME DET STRÅLAR STYRKA OM MIG KOLLA PÅ DESSA BILDER
Under bordet hängde en delad hund i
hundratals koppartrådar, med en luftig spalt där hundens torkade inre kunde
anas i två riktningar. Men middagsgästerna såg aldrig detta, då de på grund av
håglöshet ständigt stirrade ut i ett utomvärldsligt mörker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar