lördag 15 december 2012

DET SENILA KÖKET



använd inte brokiga dukar, frågor som upprepas ideligen kräver ett svar varje gång, tugga eller identifiera, rött är den sista färgen som slocknar 

berika maten för de senildmenta, det är enkelt trots att de inte fattar att de måste äta, tillsätt majsvällingpulver i gröt, mos, fil och sås, demensen och minnesförlusten kan också innebära att de inte längre begriper det där med bestick, det där med vad som finns i mjölkpaket, de vet sällan hur man äter eller hur man för sig i en mataffär, köket är en förvirrande vildmark, det är svårt för mig att känna igen föremål, svårt att se vad som skiljer dem åt, oj, det gäller mig det här, det är svårt att återaktivera tidigare inlärda civilisatoriska mönster, jag har aldrig kunnat byta mina egna blöjor, det där med att tugga och identifiera smaker är svårt tycker jag, försvinnandets yttringar gäller även hur man tolkar skilda temperaturers sätt att reta hudens små mikromasochister, kort sagt, är det varmt eller kallt? nu har du vänt på dygnet igen, du är inte riktigt klok, har du stängt av plattorna på spisen, stängt kylskåpet, släckt, låst och så vidare?

att äta inom störda former, maniskt formulera nya regler, jag är inte hungrig, det är konstigt, läskigt ansvarsfullt och tungt, att kunna äta, svälja, hur kan någon någonsin ha tillstyrkt detta? vem kan hämta Thomas barn på dagis? vill jag äta en gång till? kan jag sluta nu, det känns så skönt i kroppen – – – dagis är en djupt psykotisk plats, det ena företaget i min vård, du kallar mig herr chefen, givetvis, vi tränar fint tillsammans, ledartik och tjänstehjon, trots rättegångsbesvär och annullerat äktenskap, jag skall bli bäst, jag är den bäste, stark som fan, en vig maskin, organisk robot, explosionsbenägen vidja, no excuses, det är dags att tömma dig på fett och tarmar,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar