I MORFEI ARMAR

Och hur jag lämnade saker ogjorda eller däckade i soffan

med mat på spisen i en allt mer rökfylld 1:a i Johanneberg.

Det blir åter svart, svartare än svart, svartare.

Genom andningen återkallar jag den anrikade natten, låter

strömmarna passera, låter dagarna passera, låter den här

dagen passera.

Jag blundar så hårt jag kan för att drömmen inte skall läcka

ut i rummet.

I OSS SJÄLVA DÄR OTILLRÄCKLIGHET DOMINERAR ÖVER SKULD

Äntligen. 

Världen gick under för tusende gången i dag och återuppstod som psykologiskt fenomen, en inre retning ur min innersta längtan. Äntligen. I dag har jag upphöjt mig själv till mina egna viskningar. Ingenting förbinder mig vid yttre ting: jaget är en produktion av jaget är en produktion av jaget. Ok, allting händer nu. Detta är nu. Äntligen. PITCHA PRESSA PUSHA COACHA Att äta eller ätas. Jag är ledsen, men så ser verkligheten ut, och för mig är valet är enkelt. Inte en måltid har jag missunnat mig. Jag har ätit mig fram till gudomlig allmakt och mer väntar mig runt hörnet. Äntligen. PS: Om jag brister läker jag mig själv med inre syner, så som den inre kraften syr och lappar världens skilda hudar. 

Precis nu. Allting händer nu. 

Andas. 

Räkna sakta ett till tio låt dig genomsyras av den kreativa kraft som nuet härbärgerar sök dig bort från varje tanke kunskap enbart lyckan kväver rikta fokus mot den vita ytan. 

Och för varje sekund blir verkligheten allt mer obegriplig, löjlig, diffus, hemsk och onödig. Jaget är en produktion av jaget är en produktion av jaget. Lyssna, neurovetenskapen säger: ingenting betyder någonting, vår hjärna märker ingen skillnad mellan yttre retning och inre bilder. Äntligen. Lyckan byter plats på drömmen verkligheten drömmen verkligheten drömmen... Om jag känner mig yr är det med tydliga euforiska inslag. Inget farligt här. Äntligen. Jag riktar fokus mot den vita ytan. Nu. Prat och melodier hörs som avlägsna händelser. Och upprepar, ingenting betyder någonting, ingenting betyder någonting ingenting... 




Nu.

Och jag bär världen som min protes. Och jag bär världen som diffust malande fantomsmärta. Och jag bär världen som en trofé, likt ett bärnstenssmycke runt min hals.

ME IN THE BEDROOM HARD STUFF I WOULD REALLY LIKE TO BE DESTROYED IN ANY WAY POSSIBLE YOU KNOW I REALLY LIKE YOUR HANDS AROUND MY NECK THE PRESSURE AND INTENSITY I THINK IT´S REALLY COOL EXCHANGING SPIT SHIT AND SWET GRABBING AND PULLING BODY PARTS