4. VI MÅSTE DESINTRESSERA OSS FÖR VAKENHETEN 5. VI MÅSTE TYP FORTSÄTTA MED DET

Det kändes hopplöst men var säkert inte hopplöst. Rösten som sipprade fram ur den mumsiga munnen föreföll smuligt småuppluckrad och osunt distanserad. Det här var en otrevlig eller trevlig lyssnarposition att befinna sig i tyckte jag, och avled stilla.

Jag börjar från början.

Jag försökte alltså träffa män, jag försökte tömma dem på fina introduktionsberättelser. Jag noterade allt de sa, i smyg förstås, men kunde inte använda materialet till något vettigt, inte ens utpressning.

Den första killen jag snackade med hade bott i Aten hela sitt liv, men bara försörjt sig som eskort under de senaste kanske tre åren, han sa att kunder fanns det gott om, att jag inte skulle vara rädd, att jag skulle ta den här chansen, det var snart försent och ikväll skulle jag ligga ensam och tänka på hur det kunde ha varit, sa han, han hade förlorat samtliga lagliga och/eller moraliskt/etiskt för den allmänna allmänheten acceptabla standardförsörjningsmöjligheter, dels på grund av att hans farsa fattat att han lät sig knullas av män och slängt ut honom, dels på grund av DEN EKONOMISKA KRISEN som bland annat och för evigt vält omkull en firma som trots bögerier försett honom med lön och mekanikeroverall under två fina år innan skiten nådde fläkten för hela Grekland.

       Det kändes hopplöst men var säkert inte hopplöst, sa den andra killen jag snackade med, han tyckte inte att han hade något att klaga på annat än denna allomslutande känsla av att allt var över, han hade nytt jobb inom turistnäringen, helt okej lägenhet nära tunnelbanestation Syngrou-Fix, snart ordnad ekonomi trots att hans förra arbetsgivare som KRISEN korrumperat fortfarande var skyldig honom en dryg årslön, han kallade sig Leo, hans vänner kallade honom också Leo, han jobbade inte som eskort, han var snart femtio, omskuren, född i Alexandria men hade bott i Aten sedan trettio år tillbaka, att ligga med honom var fantastiskt men inte tillfredställande, jag hade inte fått utöva ekonomisk makt, han var inte köpt, men det var trots detta underbart att känna honom inuti, ovanpå, hårig och fin, han hade en rolig gammal hund som hette Daisy som borde ha avlivats för länge sedan.

Det kändes hopplöst men var säkert inte hopplöst. Ljuset som sipprade fram ur de dödas alltmer uppluckrade hud tydde på en förvandling av denna visserligen skruttiga men skönt påtagliga värld. Lena var osäker på riktningen, men hennes man lät bestämd. Rakt fram, mot solnedgången. Men det finns ju ingen solnedgång. Men det finns ju ingen värld. Ljuset sken underifrån, starkt, de döda under parets vandringsfötter lyste upp rymden nu. Makarnas rymdskuggor större än galaxer. Det finns ingen sol, här finns bara jorden. Och ljuset är mörkret är slutet är nu. Jag tror inte på dig. Jag är jättehungrig. Vad vill du ha att äta? Knäck ett ägg över mitt vänstra lår är du hygglig. När det antagit fast form skall du börja sjunga. Låt ljuset smälta över dessa finaste sparrisknoppar, låt de döda se vår triumf med sin huds ljusögon, deras saliv skall bevattna berggrunden och barn skall födas på nytt. Ta sedan tre eller fyra tomater, gör vad du vill med dem. Sluta sjunga. Addera mjölk, min andedräkt, några salladsblad och gift. Jag älskar ju dig. Och i samma sekund som detta blev sagt plingade det brutalt i mobilen. Ett sms från Nichlas Winmalm, 18:28, 130216:

Komme dju ihåjg vja jomantiskt de va igår näj majy gjåter skullej vaj våj mammij och smöja oss mead mysfett :::)))

Gråtsnoret kom fram. Självklart mindes jag, vi, alla.

Den där Lena. Jag heter alltså Lena, det är vad vi kan sluta oss till av ovanstående. Ringen sluts, den som mitt i ringen irrar kväver jag för lyckans skull. Håll allt i världen så öppet det går, få på så sätt syn på kinky extremmöjligheter med denna ring kring kuk och öga, kukmun, ögonhåla. Ringen tvingar dina undergivna ner i hålet så de själva blir hål. En öppen mun är världens bästaste jubellycka och ringen tillåter dig att med fantasin som redskap forma eller avsluta tillvaron som helhet, på riktigt. Denna ring (My Precious, som du säkert förstått) är en nickelpläterad stålring insvept i läder. Njutningen tvingas på plats med hjälp av justerbara men alltid smärtsamma remmar. Du kan lita på oss! Erbjuds i fyra storlekar, men vi rekommenderar medium för alla gosiga svennebananer och hobbynallar där ute. Konsumentrecensioner: Inte den bästa på marknaden direkt, men förmodligen den bästa i sin prisklass. Som med alla objekt av detta slag kan du vända sattygsringen med tungan och på så sätt platta till hotbild efter hotbild om det känns farligt och själsligen tight. Men min jättestora kuk får inte plats i den (ringen). Vems? Intressant! Jag köpte den större modellen, hoppades kunna använda den i samspel med min fru (Lena), trots sedvanliga farhågor. Jag mätte i förväg och visste att det skulle bli en, ja, låt oss kalla det ”pressad situation”. Tyvärr passade inte heller denna konstruktion just oss särskilt bra. Objektet är för stort och klumpigt konstruerat för hennes mun och min penis får ändå inte plats i hålet, trots ringdelens/ringgrejens/den frilagda analens väl tilltagna omkrets, yttre gräns, andliga kontur, dödsanspråk et cetera. OK UNDERSÖK DETTA säger beställaren, men du då? nu? när grät du över din så kallade personlighet senast? ok, DÖ hossiga jävla fitta rövhatt raraste pyttehyperfjolla det vill säga förbannade du/ni det vill säga feta dumskalle eller bara bög, kalla mig gärna heteroäckel, som om det skulle balansera och inte bara klinga svagt och löjligt, jahaja. DÖ eventuellt i plural, när underkastade du dig Gud senast? alltså då menar jag ungefärligen en riktig Gud, fattar du, inte din mammas långkok eller din systers sminktips, sorgliga SKRÄPmänniska! och försöker vidare, bevisligen vet folk inte sitt eget bästa, antagligen, det är så fruktansvärt tragiskt att bevittna trasiga existensers INTE ENS STUMFILMIGA slapstickpanik, röstar fel då va, fattar du? administrerar sin egen övervakning bara genom att finnas nätverkligt, sicket jefla pack, vilka då? folket alltså, menar jag, vänsterhögersnopparna, tror jag, tyvärr, vet inte svensken det. Aftonslasken, Xpressen och stasi-TV säger inget om detta, så vackert, jag menar, vad menar du? detta mänskliga SMUUTZzz under våra piffnaglar (multietniskt urbant kallt vasäjeru pidgin-epigoneri nöööööööööt), eller, nu frågar finaste svennegulletinget vad heter jag når inte bananen i trädet på rinkebysvenska? vill du inte svara? ett synnerligen svenskt beteende… utkantsmalmöitiska? vidsidanavmedialiska? asså jaha näääääh vafan… joråsatteh… vänstern vill inte importera kineser, har jag hört, de är för smarta för att vara valboskap åt sjuklövern, själv föredrar jag mellanrost, slät pung är bäst, även röven skall friläggas, men fan va det kliar när det växer, fitta OBS! rakad (jag menar allvar, sluta nu, det är inte roligt längre), albatross, keffo, bevisligen, ok, själva talar vi helst om den germansk-latinska horan, ja, så vaknar Sverige, ännu en dag i drömmens ABF-hus, våra tankar är vårt fängelse och vår vita hud i den mån den är vår är vår gemensamma uniform HA HA HA! femenism och jämställdhet: sånna hära frågor dyker nästan bara upp inom lyxområden där det finns lyx finns femenister, det är kvinnans sanna natur frosseri och vällust, tjejer är för övrigt hemskt dåliga på att se färger emellan saker o ting, vad sa du, saker och ting, färger, emellan, amazing, menar du gråzoner, nyanser, så himla vackra massa amazing färger, sa du verkligen så, men sug min kuk med polentapudding (vad säger du? va?) och bajsig tvål, en allvarlig bieffekt av medicinen är att du blir irriterande monoton och tematiskt enkelspårig, nähä… nu skämtar du väl? andra bieffekter: trötthet, muntorrhet, i vissa fall dysfagi, matvägran och förtvining. Jag känner en liten död en, kanske ett djur som otåligt vrider sig, torderar (”tordera” = (tekn.) vrida, utsätta för torsion), det gäller tunga metallrörelser i små däggdjursfibrer. Små klubbfingrar mot magsäckens insida. Något vill sprätta upp mig inifrån, men vad är det vi sväljer? Oro? En annan värld? Jag längtar efter dig så svårt, Peter, låt mig få vara din alldeles egna lilla Lena ett tag till, ta mig, tugga mig, svälj mig och gör mig till din, till dig. Vi har inte många chanser till lycka och kärlek här i livet, fånga tillfället, hugg tag i dess gyllene lockar – effektiviteteffektiviteteffektiviteteffektivitet: Felpost!