FOLKMUNNEN FORTSÄTTER

Första rösten:

Vi befinner oss i samtidens veritabla krigszon, ett slagfält befolkat av allehanda desperados och allmänt postapokalyptiskt slödder: den allmänna djurigheten är ett hån, det går inte att undkomma förnedringen i de tomma blickarna i det böljande havet, det hjärndöda packet som fyller ut de gemensamma ytorna, inte en gata ren från skräpet, det sköljer över oss: överallt förslappade kroppar och veka själar för evigt fjättrade vid den lägre mänskliga potentialen. Hur kan man finna något medlidande eller ens ett överseende med ett människosläkte vars undergång ödet redan beseglat? Tänk, alla människor som redan tagit första steget över stupets kant men som ännu vägrar att falla, som i skydd av sin egen dumhet inte går under eller sönder eller ens viker hädan, som inte låter sig förloras i eller transporteras bort av förintelsens vidgade gruvhål, som ännu inte låtit sig slukas i det eviga, partikellösa mörkret som är vår enda räddning undan den gudlösa förolämpning som dessa samhällsindivider utgör? 

Andra rösten:

Ja, vad vad ska vi göra med alla B-kändisar, youtubers, entreprenörer, hipster-zoobioter, coacher och slamkrypare, livsstympare, lyckosökare, matbloggare, tjänstemän, livspusslare och skattesmitare och kvacksalvare, porrmissbrukare och paradgängare, samtyckessbejakare, jämförelsemänniskorna, ängslighetsentouraget, nougatkladdarna, alla värdelösa skramlande ting i världen, och hur ska vi hantera förvrängningarna/cancermutationerna i det allmänna medvetandets sociala struktur, förlusten av förnuftet: hur det är tänkt att leva, som det var tänkt, som vi en gång tänkte? Vad ska vi göra med alla infantilister och blöjbärare, alla bidragsroffare, bak- och bokbloggare, slafsmunnar och kladdkakor, som alla utgör olika tävlanden i den allmänna folkrörelsetraditionen där svagheten är ett idealiserat normaltillstånd, som skriker sig hesa över oförätter som aldrig har begåtts, som skriker sig hesa men ändå drunknar i gutturalt, polyfont missljud från gatans parlament, Telenorförsäljare och anarko-lebbar, funkisar och mentalsjuka människor som avvisar tingens ordning med sin blotta närvaro, och vad ska vi göra med den stora folkviljan, den bräkande skocken, alla socialdemokrater och politiker och medietränare medlöpare som beter sig som medgångssupportrar och semesterfamiljer, populister och islamister, dom ovidkommande meningslösheterna i folkhavet, jag-svaga fashionistor och välfärdshipstermongon som i slapp eftergift inför ögonblickets impulser dras mot andlig inaktivitet och ren jävla ondska, som bejakar omedelbar och symbolisk njutning framför framförhållning, runknissarna och klittkittlarna, följarna, vindflöjlarna eller den jävla klick-mentaliteten i folksmeten, overkligheten, den jävla overkligheten, den hyperbola overkligheten, självbekräftelsehysterin i overkligheten, självkänslodietistena i overkligheten och den omslutande overkligheten, alla jävla äckliga WT-svullon med gråtande barn på väggarna, alla som gillar damfotboll och tror att det är fotboll, overkligheten, mannen som cyklar förbi mig på vägen till jobbet och färgat håret åt helvete, urkult-mongos som ockuperar stadsparker och sprutar eld, alla dessa alternativa bögar och horor i overkligheten som hjular omkring på en enhjuling i stan och använder den som transportmedel och flaxar med armarna för att hålla balansen i overkligheten. Ramla då för helvete! VEM I SJÄLVASTE JÄVLA HELVETE BRYR SIG?! JAG VILL SLAKTA, PÅLA OCH FLÅ DOM FÖRSTÖRA DOM LÅNGSAMT eller folk (läs: arbetskamrater, idioter eller vanskapta med uppenbara cerebrala deformiteter), som äter matlåda med djur från havet i, luktar för fan HELVETE i hela jävla huset i timmar. Vad ska vi göra? Vad ska vi göra med overkligheten?