Överlag, intensivt och in i minsta detalj hatar jag alla kvinnor och negrer i trafiken, hoppas dom kör ihjäl sig mot närmsta bergsvägg och deras sargade kroppar blir lystmäte för smådjur och allehanda vilt, detsamma gäller för alla flegmatiska losers som inte vet vad ett accelerationsfält är till för, eller personer (läs: halvapor) som inte håller avstånd eller använder blinkers, och vad fan är det med individer som måste äta banan kollektivt så man tvingas hoppa av nästa hållplats då man nästan kräks av den påträngande söta, stickiga stanken, och vad fan är det med allmänt folk och minoriteter som luktar illa i kollektivtrafiken, som inte fattat att dom stinker sur svett och spiskummin, som sprider sin odör av matos från främmande, oönskade delar av världen och billig parfym från Överskottsbolaget, Lidl eller var fan dom nu köper in sitt septiska vatten, och vidare, vad är det med folk som beter sig som skadedjur och förvildade tamdjur som tigger pengar och medömkan, som aldrig gjort ett handtag i hela sitt liv, som pladdrar obegripligt i sina ”lånade” mobiltelefoner, sprider sjukdomar och allmän slavmentalitet, zigenarkvinnor med överdimensionerade kjolar där dom antagligen gömmer barn och skrot, det går inte att ta ett steg längre utan att snubbla på avskrädet, stör mig intill ursinne på på alla trädklättrare (läs: kulturberikare, invällarparasiter), främst för att de är allmänt fula och smutsiga, hänger i flockar, är allmänt skrikiga och nonchalanta, det kliar över hela kroppen när jag ser dom, i synnerhet förortsblattar som låtsas som dom inte kan svenska så fort det blir biljettkontroll, så fort skyldigheter nalkas, man vill bara ställa sig upp och skrika sönder deras inre organ, för att inte tala om alla feta getto-negresser som bär leggings eller tighta shorts och dricker Cola på stan, går runt som levande, fyllda dragéägg, eller när en flock stinkande sandaraber ska på bussen och ingen har pengar på sitt kort och dom om och om igen försöker NÄR DET INTE FUNKAR FÖR DET LYSER RÖTT OCH BLIPPAR VARJE JÄVLA GÅNG EFTERSOM DOM INTE HAR NÅGRA PENGAR FATTA FATTA FATTA, det lyser rött varenda jävla gång, fatta då, lär er svenska, förstå blippet och folkvett FÖR HELVETE så kanske det går lite lättare, och sluta åk på allmän bekostnad, betala eller åk hem eller dö.
Jag ser hur den apolitiska, döda vävnadens smutsiga gråskala breder ut sig över vår oönskade samtid, hur blinda fläckar och nekroser sprider ut sig till döda kontinenter över en redan tärd och försvagad samhällskropp. Vi lever i en tid där de odugliga begären smetat ut sig till en ogenomtränglig yta av oklara marknadsangelägenheter, där splittring och sönderfall vunnit över konsistenta idéer och värderingar av mänskligt klartänkande. Det framgår tydligt att samtiden bär på en dödlig sjukdom. Den är sjuk och mycket sjuk och blir bara sjukare och sjukare och sjukare. Vad som återstår är att räkna de sista dagarna innan den terminala döden inträder, och detta är vad som fortfarande existerar: trolöshet och avgudadyrkan, värdelöshet av ofantliga mått, överallt bara döda människor, enskilda aktörers tomma agendor, dom vulgära futiliteternas små meningslösa skitsaker. Enbart dom sämsta av dom sämsta tillåts härska i vår tid och gör det och härskar ihjäl oss, allt under tillbedjan av falska gudar och fitness-gurus. Och den största ironin är att den enda till buds framväxande ideologin, alltså, återkomsten genom det apolitiska, enbart förmår att hänvisa oss till det förflutna. Vi går mot feodalismen, amöborna och urtillståndet där vi kommer att mötas av ett skymningsland där vad som helst kan hända. Störtat är det stora Babylon. Det har blivit ett tillhåll för demoner, ett näste för alla orena andar, alla sjuka, vidriga, jävla as, alla panty shitting assholes och deras avskyvärda, exkrementala tankar. Du undrar vilka jag talar om? Jo, jag talar om kulturelitens alldeles egna diaper lovers, jävla kloakdykare och attention whores, tänk att de finns och tillåts finnas, herregudjagblirfangalen, gräver runt i varandras avföring hela dagarna och njuter hämningslöst, jag säger, det kommer att ta oss flera år, om inte mer, om inte fler, om inte resten av våra stackars eländiga liv, jag menar, att dokumentera alla dessa mediekåta avfällingars desperata utstötningsläten, alla värdelösa individers infantila yttringar och åsikter, refluxer och åsikter, allt som sägs, stöts ut som komprimerad luft i etern, allt som det pratas om, det heliga babblet, s j ä l k l a r h e t e r n a, allt är som vanligt, hela tiden som vanligt, hur står man ut? Det är ett i allra högsta grad otacksamt uppsamlingsarbete vi har framför oss: inventeringen och arkiveringen av samtidsgalenskapens drypande desperation, det som händer, det som händer nu, den stegrande polyfonin, litaniorna, pro-miarösterna, fascistslynornas röster, medelklassboskapets fåraktiga bräkande, apokalypsens spruckna tonårsröster, Pt-rösterna, Pk-rösterna, bloggdrottningarnas och zigenartomtegubbarnas, och de nekrofila kuksugarbantiterna, komikerna alltså, kulturarbetarna alltså, parasiterna alltså, Negerhororna, medieskräpet och infantilisterna, radioprofilerna, den berömda pms-slynan, alla-som-spelar-fotboll-fitthoran, Pippi Långstrump med håriga underarmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar