torsdag 15 januari 2015

HOPPAS JAG KAN HÅLLA UT SÅ LÄNGE

En del av dem tycker att fatet skall stå i mikrovågsugnen, av vagt praktiska skäl, ja, ändå praktiska skäl. Andra hävdar att fatet har sin plats i skåpet bland de andra faten, vilket också låter rimligt. Min lösning på problemet blir att slänga mikrovågsugnen, som inte är min längre utan en inkräktare och främling, i den container som infinner sig på trottoaren härutanför nästa vecka. Hoppas jag kan hålla ut så länge.

[…] som minnesanteckningar som en första bostad som nyhetsreportage som bildfiler ur ingentingflödet som olika sätt att leva som vår pixlighet som snåla mönster som ogentomtänkta kantlinjer som jord som gravar som salt som soljus som nattsvalka som maten vi äter som vatten som djur som ständiga besvikelser som den rörliga luften inuti och mellan oss som kläder som hud som sten som morgonens antydda vakentankar som ett ögonblick utan skuld som ett ögonblick utan återgäldningsarbete som ett eventuellt leende på andra sidan gatan som tid ur den trasiga tidens sprickor som en vardag där ingen vardag kan finnas som en inte alldeles stillad längtan som avyttrade känslor som det oväntade lugn till exempel den mest fruktansvärda av stormar erbjuder som den störande stunden strax innan beslut har fattats som mitt sista andetag om det genomviskade din eller någon annans kropp och inte min som den förväntan läpparna låter sig ledas av fram till den fint behårade kinden som en värmande översköljning som ett nedsaktat varmt sommarregn som en vänlig glödlampa inom räckhåll för ögats gamla skakande mörkerhand som det första ord du yttrade som en mun på den förlorade munnens plats som barnets fall genom ett nedsaktat varmt sommarregn som möjligen av en annan sagt […]

Skickat från min iPhone.


Svalget: Lena bär sitt hålrum med värdighet och långsamt verkande mod. Det finns ingen plats för tvekan, trots slow motion: tiden rymmer inga valmöjligheter. Hon måste vara det hon är genom att utföra det, men hon måste samtidigt verkliggöra världen genom att äta den i en enda tusenårsmunsbit, hon måste utan slöseri som piss- och skitutflöden smälta och bygga kött. Lena är den enda människan i världen; vi är alla aspekter av Lena.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar