Ang. SVALGET: en presentation av projektet, åter igen.

Alltså, jag gjorde som du sa, som du bad mig om, la upp bilden på fb, du vet, den med påsen som du visade mig, hur fin den blev, och en presentationstext blev det också, jag skrev om SVALGET som en gryende textkompost frambesvärjd, ville trycka på behovet av förändring, du vet samtidseländet, hela skiten, att människor faktiskt är ren skit och att vi är ensamma kvar, överlevande och vackra, och nu slår vi tillbaka, hand i hand, hårdare än någonsin, skrev lite om det vi pratat om, om text som hämnd och drypande desperation, kom att tänka på den urartade bönens vita knogar och den rättmätiga demoraliseringsprocessen hos de svaga, och vilka vi är, tänkte att vi inte skulle dölja oss längre, ville vara tydlig med vårt uppsåt, det ville jag, det blir en bok, skrev jag, en sorts bok, skrev jag, en jättebok, så skrev jag, ville väcka intresse för projektet, och vad vi vill, inte vad vårt egentliga syfte är, men vad vi tycks vilja, menar jag, vad vi signalerar i handling, ett slags pratighet ur påträngande ideologiska måsten, om pratets natur, skrev jag också, produktionen alltså, och dess inneboende sköna tystnad, det är så jag tänker mig allt, som ett slags hypergrafiskt mått av indignation av att behöva finnas här, så tänker jag, kanske blir det en bok, kanske inte, skrev jag, en sorts bok, sa jag, författad och frambesvärjd av de svävande små tvillingbrudarna, just så skrev jag, på det sättet uttryckte jag mig, de små svävande tvillingbrudarna i lotusblomman, nämligen Jonas Örtemark och Leif Holmstrand, tänkte det skulle väcka intresse i dessa bokmässedagar, jag la upp bilden, som du bad mig om, på påsen med texten SVALGET, tycker den blev fin, inte sant, visst blev den fin, med den svarta texten mot röd bakgrund? jag nämnde vidare något om übermättnadens gastronomiska aspekter, alltså inte bokstavligt talat, utan i överförd bemärkelse, om det växande illamåendet, att übermättnaden hugger som en våt dröm, det blir till slut en bok skrev jag, en sorts bok, det blir en jättebok, men till dess, skrev jag, alltså, tills vidare, en kryptiskt distribuerad följetong för våra läsares amusement, for your amusement, skrev jag, men jag sa ingenting om vårt egentliga syfte, om försvinnandet eller avgrunden mellan två läppar, vårt innersta syfte, det talade jag inget om, det, vårt egentliga syfte, menar jag, det, att överge vår jordliga skepnad och förvandlas till anorektiskt tömda identiteter, genom pratet, skriften, munvädret, att lämna litteraturen bakom oss, för evigt, och att skriva oss ur själva tidens predikament, likt upphöjda änglar vi skapar.