En inre resa. Del 2.

jo, du talade om ett skifte där framtidens forskning kommer att inkludera psykiska och intuitivt baserade forskningsmetoder, just det, inget svammel, så menar jag, snart är vi framme, bara några få liv kvar, sedan är vi där, det finns inga ursäkter längre, vi är alla lika, vi kommer att hitta sätt att aktivera slumrade minnen i våra djupaste psyken, det måste gå, det är stort, det börjar nu, ett flow från den andra sidan, ett påslag av energi i det andliga fältet, pass på, det finns en flod under flödet, förstå att allt finns i allt, du finns i mig och jag finns i dig, det finns inga gränser i paradiset, det finns inga ursäkter längre, bara förändring, utveckling, andlighet, fysiska fenomen är härmed att betrakta som biprodukter ur vår holografiskt uppbyggda hjärna, inte fullständiga återgivningar av den levande verkligheten som är total, osöndrad, odelad, gudomlig på något sätt, trots allt, även om jag inte tror på Gud så är den det, allt tycks finnas i allting samtidigt, t.ex. svaret finns redan i frågan och idén om frågan och svaret finns redan i frågan, och en vintergata uppenbarar sig när du blundar, tusen världar i ett ögonblick, i den sensoriska apparaturens innersta väsen, ok, nu blir det lite rörigt, jag menar, det finns alltså ett kosmos utan konturer inom oss, ja, vi är som facetter eller paljetter, jag vet inte, det enda vi kan vara säkra på är att vi glittrar, och att medvetandets fenomen eller självet är den enda empiriska verkligheten, i kontrast till materien, allt beror på den som utför handlingen, lyssna, det är observatörens århundrade, nej årtusende, eller resten av evigheten, det finns inga fattiga människor.