Eller
vad man stoppar i munnen: Hon sa (lugnande), "Don't be afraid, this is just
the flesh of a higher animal", alltid
på andra sidan klotet, läser om okända provinser, embryosoppa, ritualer, kineser
som kannibaliserar det ofödda livet, hemma i Sverige igen, övriga foster bakas
under skilsmässa eller dödsskugga, jag vet man vandrar med en kropp som är en
tom plastpåse allt det där vi återkommer till, alltså bara för att det är så,
att man måste ta emot och stoppa in saker genom ett hål i huvudet liksom, förnedringen
format till sötebröd och husets röda, bara för att överleva och sedan bli tom igen
genom ett stinkande hål, men tankarna fylls av nya foster, försöker igen, riktar
pennan mot den vita ytan, skit och födelse genom samma rumslighet, det
gastriska lynnet och kärlekens kvarlevor av avsmak, tillbedjan och kontroll,
man ägs av allt, allt det där, det är att vara sägs det, man ägs av vinden,
sädesslagen, rösterna i burken, barken, genomborrad av världens alla fria
viljor, huden ägs av väderlek och retningar, här kommer ett visdomsord, genom
allt går livets resa, man är inte ens fri inför barnens längtan efter detta så
kallade liv, rullar in fött och ofött genom korridorerna, för hälsans skull då alltså, kokar soppa, men är fula,
ser ni detta? för
fucking hälsa och skönhet! själv har jag svårt att se skönhet i kineser, fula
som stryk allihop, dödar flickor och äter upp dem, alltså jag är ingen rasist
men fakta är fakta, denna rasen är gul (pga. allt urindrickande?), ond och
kannibalistisk till sin natur, är själv pappa och skulle aldrig kunna koka
soppa på de mina små. Hon fortsatte ändå, jag råder dig att inte äta baba ganoush
medan du diskuterar hjärnor (mår lite illa nu), eller inga rätter som är lite
blankgråa och lösa i konsistensen. En mycket sjuk historia det där, är det
svälten eller kulturrevolutionen som utvecklat smak för panerade revben? vet
inte, men det sägs att det vore synd att kasta bort de nära anhöriga
hursomhelst, ett tips, om t.ex. man har delirium funkar moderkaka, man lagar
till sin egen lasagne. Bjudmat som bjudmat, så låt oss skaka av os våra
irrationella tabun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar