onsdag 27 februari 2013

JAG TVIVLAR INTE PÅ DIN FÖRMÅGA ATT BLI AV MED SKITEN


Hur installerar man en övervakningskamera? Finns det på Clas Ohlsson? Är det någon som vet så hör gärna av er. 


Eller vad händer nu då? Fler saker som försvinner, nu, en svart sopsäck som jag samlat alla enkla påslakan och underlakan i har gått upp i rök, den finns ingenstans!! Johan och jag har letat överallt, överallt verkligen, antingen är jag fan senil eller så har nån jävel snott den, varför? Och säger, det börjar som vanligt med ett försvinnande och allt det som föregår själva FÖRSVINNANDET det börjar med ett försvinnande som förekommer detta prat en rinnande smörja ur den flytande kärnan a stream of  A STREAM OF CONSCIOUSNESS FÖRESLÅS allt måste komma fram för att åter försvinna, i ett evigt kretslopp, själva ämnets väg genom naturen. Och nyckel har bara min sambos mamma. Det är de enda alternativ som kvarstår, kan inte lita på nån nu förtiden, verkar det som, jag sover med en hammare under kudden, med ett rakblad under tungan, jävla andeväsen, stryker runt hörnen, de döda gräver sig in i väggarna då va, får ont i huvudet av sånt här, river ut isoleringen, gör mig sårbar, dags att se över sin bekantskapskrets säger någon, rensa bort mina energitjuvar, andas, räkna sakta ett till tio, får ont i huvudet av min bekantskapskrets, det trängs, munnar som öppnas, munnar som stängs, har t.o.m. tagit en huvudvärkstablett nu, lägger mig ner.


(jord, papper, kapsyler, krukväxter)


Ok, ibland blir man bara mörkrädd, det är inte så att jag anser att man ska förtjäna sin rösträtt, eller gör jag det? men om du vill ha ett seriöst tips: din lillebror kanske säljer prylar för att få råd med amfetamin (...) så himla illa! Jag fullkomligt HATAR när saker och ting försvinner,spelar ingen roll vad det är, bara grejen att nåt är borta gör mig helt TOKIG!!!!!!!!!!!!! Nån som känner en spå-dam som kan lista ut var den är nånstans??? Jag skulle kunna betala dyrt! Money is not an issue. In this case. 
Imorgon drar vi till Öland en kortis. Hoppas det inte gungar för mycket på färjan bara, isf åker vi nog runt via bron istället!



yes, honung, är det i helgen vi slutligen ses, låt oss kalla det showtime, träffen är mumsande nära, arbetet kräver det, socker, jag längtar mig in i din publik, jag ser dig med allas ögon samtidigt utom dina, så nya vi är, så nya och smakliga för varandra, käraste spegel, släpp taget om denna dag, vad är det, det där att leva i nuet, värdelöst, det är dags, nu är helgen här, jag vill inte längre rätta eller lägga till, hur är det möjligt, hur vågar du, jag, hur kan detta vara slut och vad menas med det, ja, jag har ätit upp, jag vill leka nu, och leken fortsätter, med eller utan oss (...) jag vet fan inte hur många gånger jag har sprungit runt och tjoat efter min plånbok, och aldrig svarar den drummeln, häromdagen lyckades jag slarva bort Peters legitimation när jag bara hade kortet i två timmar för att vara pakethämtningsbud. (Det hittades sedan helt oförklarligt i en sko.) I förra veckan förlades hans betalkort av antingen mig eller Sjuttonåringen som lånade det för att hämta ut biobiljetter respektive vara tautsedlarbud. Ingen av oss kommer ihåg vem som hade det sist, men båda minns en viss överlämningssituation där kortet vandrade från den ena handen till den andra. Men från vems hand till vems hand? 


(...) och säger, varför saknade ett dött fiskstim på Nya Zeeland ögon?


(servetter, skruvar)
(...) hej hej som jag sa tidigare har jag "gäster" hemma hos oss, hela tiden knackningar i väggarna, bor tydligen en avliden kvinna och hennes två lika döda barn i lägenheten, och det försvinner ofta grejer här, därför, funderar, kanske sakerna ligger på "deras" saker i "deras" tid, men här finns bara jag, och säger, tror att kvantfysiken tillåter det, under speciella betingeler då liksom, att två ting kan vara så nära varandra att inte ens naturlagarna kan separera objekten från varandra, att saker bytte plats mellan världarna, precis som jag och du, baby), kanske finns en inneboende osäkerhet i det försvunna, rent ontologiskt alltså, kan man tänka sig, och säger, jo du håller på att bli galen och allting är en jävla slump, (...) leta då för fan och skyll inte på spökena, har du kollat under sängen? Vilka spöken? Är vi spöken inför varandra? kommunikationen avbruten? Nu återstår bara att tala med sig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar