REDAN HÄR KUNDE MIN BERÄTTELSE SLUTA

Vi går vidare. Mitt inre är nästan tömt på konflikter och hemligheter. Som jaG misstänkte redan från början visade det sig att originalitet var en typ av fångenskap. (Redan här kan min berättelse sluta inser jag, men något jagar vidare och och söker sin förklaring.) Det är därför som barrikaderna förblir oattackerade och stridsskrifterna oskrivna; det finns inte längre några auktoriteter att slåss mot, ingen Gud att leka med, ingenting där ute som förhindrar eller styr. Allting som finns, som behöver finnas, finns här, och att bli sig själv är numera en baggis, en enskild sak, en helt och hållet instrumentell fråga. 

hora, man är det man är och blir det man blir, ok, inte så mycket att tala om då va? håll käften jävla fitta, tyst, egentligen menar jag, fan, var, eller hos vem, snarare, finner man de handlingar som sträckt sig utanför territoriet av den egna konstitutionen? jag menar, våra blivande jag vilar redan färdiga, hopvecklade i födelseögonblicket, eller tidigare, i moderns eller vattnets rörelser kring kroppen, embryot, rörelser som formar och stöper, eller först av allt, eller innan, du är patetisk, ok, 

du är vidrig, ok, nu tappade jag tråden, vad talar vi om? låt mig berätta vad vi talar om, vad vi talar om är framgång och lycka, tror jag, allt det där, jag menar, ni vet, golden age, tyst, käften, jag säger, nu, nu är nu och inte då, ok, visa mig då verklig utsträckt vilja i så fall, ett brott mot kontraktet (ska du hit nu igen?), en tanke som släcker alla ljus och sliter våra berg ur litosfärens alla fästen, just det! visa mig ett enda exempel på det faktiskt orimliga, herrejävlagud, ett enda exempel som bevis för ditt påstående, jag kräver, jag upprepar, ett, ett enda, när man tänker på det, ett enda exempel, en enda handling utanför den enskilda individens biologiska och kulturella predestination, kan du det? nähä... tänkte väl det (orkar fan inte längre ta mig här ifrån, nu, snälla, detta är inte sant, säg att det inte är sant) 

Det är inte sant. Och jag njuter av min nyfunna frihet. Jag låter dagarna ströva omkring som fritt boskap under bar himmel. Under vissa perioder skriver jag dagbok, under andra tider sviker mig orden. Mycket har därför blivit förlagt till minnets randzoner. Sidor har ryckts ut ur det det knappt nämnvärda. Och allting, vartenda minnesfragment måste rekonstrueras och vårdas, varje enskild händelse genomgå en rad förändringar för att få sin rätta färg och exakta klangbild/För att få någonting att hända kopierar jag enskilda händelser eller dagar ur tidigare dagboksanteckningar. Finner för ögonblicket rimlighet i denna skrala överlevnad. Och jag njuter av min nyfunna frihet. Jag låter dagarna ströva omkring som fritt boskap under bar himmel. Under vissa perioder skriver jag dagbok, under andra tider sviker mig orden.