onsdag 19 december 2012

TRAMADOL


jag åt, jag kom, jag segnade ner, det var inget vidare men vad skall man göra, det är livet, kanske var det kyckling i grytan, i den bruna smeten, jag vet inte, han hällde alltsammans över mitt ansikte och jag försökte svälja och svälja, kanske var det tramadol i grytan, jag vet inte, 

utlösning, jag, bekräftelseluder, höst, katastrofer, den unge mannen, som var jag, det är troligt, han visste att det skulle hända, att katastrofen skulle komma, han gick ändå hem till sin något äldre kamrat, jag tror det var du, de var båda fumliga, osäkra, de var finniga twinks det går fetbort nuförtiden, hebefilin måste maskeras, det är djupt störande och orättvist att bli avsugen ibland, det finns sätt att leva vidare,

luften friskade på mot hyn, solljuset tände världsfärgerna, gav det synliga livet åter, en underbar dag, en bra dag för avsugningar och andra katastrofer, jag svalde allt utan att blinka och du härmade mig i detta, jag menar, det går ju snabbare att borsta tänderna än skura golvet, du fattar, han börjar bli bortskämd, du börjar bli bortskämd, min fina karlslok,

bäst är att få sitta ensam, det vill säga avskild, under bordet med hela härligheten i handen, i munnen och så vidare, medan han spelar tevespel med en spliff i munnen, det är som att vi båda är borta en timme, du är borta, du var borta en hel timme men gav mig djupa stötar, det är så det skall vara, blött och hårt, she likes it, vem pratar du om nu? jag lovar, han var som en dam för mig

nej, det börjar med ett pennfack, en väska, en ficka och den högra handen som letar efter något i väskan, något som den vänstra handen redan håller i, det är lätt hänt, du måste tro mig, dessa timmar lagda på att söka efter sin pojkväns iPhone, som om man hade en pojkvän, eller plånboken, som om man hade en sådan, ett viktigt papper, vad säger det om inte följande, att förvirringen är det naturligt djuriska vi måste höja oss ifrån, naturen är förvirrad, upp över öronen senil, irrande hemsk, vi säger att det börjar med maten, att naturen är maten men den äter oss och sig själv,


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar